Dressed for Ludvika!



Snart smäller champagnekorkarna och det firar jag och Kharma med nya outfits:
Sofie:
Boob Zip Dress, Filippa K, 2000 kronor (tack familjen Ek och Sjöstedt/Dahl), spetslinne, 299 kronor, strumpbyxor, 129 kronor, Twilfit, skor H&M.
Kharma:
Mammas gamla linne, skärp, prinsesskor och mina strumpbyxor (strl 42-44, så köp lite för stora!)
Och nu återstår bara att värma upp rösten för Abbas Happy New Year.
Gott nytt år!
PS. Jag vet, det här var ett dåligt försök att låtsas veta något om kläder. Lovar att det inte ska upprepas.
Välkommen tillbaka 2009 till bloggen UTAN Dagens outfits!

Mina nyårslöften:

• Träna. Över huvud taget. Sånt jag tycker är kul.
• Dricka mer champagne och rödvin (dock inte i samma glas).
• Överraska och skämma bort min man mer (i det ingår INTE att köpa strumpor, snarare godiskalsonger).
• Shoppa mer åt mig själv (nu är barnen toppklädda och jag går omkring med pyjamasbyxor. Ja, även offentligt.)
• Pussa mina barn 365 dagar om året.
• SLUTA STRESSA. Varför har jag så bråttom, vad är det jag tror jag missar?
• Utgå ifrån att folk gillar mig i stället för tvärtom.
• Få min deckare utgiven.
• Laga god OCH bra mat. Tom, hjälp!
• Ringa mormor oftare (förlåt!)
• Vara här och nu, inte då och sen!


Nästa års adventskalender inköpt!



Den är till Kenza, men jag vet att min mamma kommer att vilja ha den. Gömmer den på ett säkert ställe!

Jag bangar!



Visst är den randiga Molo-overallen superläcker, men ändå inte. Det är något med de breda ränderna som gör att jag inte är övertygad, eller färgerna kanske. Nu hittade jag precis en Noa Noa-overall som jag gått och sneglat på i butiken på min gata (den är mer knallröd än på bilden). Så precis just nu sitter jag med två 1500-kronorsoveraller. Ska åka och lämna tillbaka första. Beslutsångest, var det mitt förnamn?

Min önskelista

Jippie, vad kul att börja året med att få betalt för EN dag på en hel månadslön. För jag tror att det var där det slutade, eftersom jag var föräldraledig nästan hela november då jag var i Thailand. Det får jag lida för nu. Och som de flesta vet är det inga feta fallskärmar som betalas ut från Försäkringskassan. Så därför är det lätt att punkta upp en önskelista till min födelsedag:

• Betalning av medlemsavgiften till Svenska Journalistförbundet (316 kronor). A-kassan står jag för själv.
• Dagisavgiften (1680 kronor) Ni kan ju gå ihop.
• Ett SL-kort (690 kronor) Blir det för dyrt, finns det remsa.
• Presentkort på HM Livs. Valfritt belopp.
• En valfri lunch på Nagoyah Sushi (obs! inga konstiga svärdfiskar och snusk). Ingår soppa?

Kände plöstligt att mitt inlägg om det jag shoppade på mellandagsrean bör vänta en liten stund...



Vinterland



I dag var jag ute och lajade med 200-zoomen! Frost är rätt coolt att fånga på bild.

Frusen lekpark




Klicka på bilderna för att se dem större!   

Det här dök upp ...



... klockan 22.15 när jag och min man rensade gamla kartonger i källaren. Tack och lov har jag bytt efternamn och därmed är presentkortet ogiltigt. Godnatt!

Bästa presenten man kan få?


Jag såg precis min mans spydiga kommentar i föregående inlägg och passar därför på att påminna honom om presenten han fick av mig när han fyllde 30. Hittade den full av damm i källaren (håller på att rensa). Presenten var en tolvsidig Sportbladet där jag och hans vänner hade skrivit om honom (jobbade på Aftonbladet då). Kommer aldrig glömma när Lasse Anrell stannade till och tittade på dataskärmen och undrade vad fan vi skulle toppa med för skum nyhet. När han fattade att det var ett eget projekt jag höll på med, utbrast han på allvar:
– Det där är inte din kille. Din kille heter inte Tommy, han heter Jörgen.
Ehh... jaha, vad svarar man på det?
Hur som helst läste jag precis ledaren signerat med mitt namn. Den börjar sjukt bra:

Egentligen är det ganska konstigt att vi är tillsammans.
Det finns både för- och nackdelar med att flytta ihop efter tre dagar.
Det trevliga är ju att lära känna varandra, men det är också det största hotet.
Man har ingen aning om vad som söljer sig bakom personens strålande leende och tillgivna blick.
Tommy är faktiskt en sådan man skulle kunna tro är psykopat.


Osv ... avslutningsvis kommer orden: Jag är inte dum. Bara kär.

Varning för Cdon.com

Läs den här viktiga informationen innan du beställer från Cdon.com (förmodligen kommer du aldrig ens besöka sajten):
• Om det står att varan ska levereras inom 8–10 dagar, betyder det i praktiken att varan inte ens existerar. Är du tillräckligt jobbig och påpekar att din order inte har levererats (helst i en tremånaders period), kan det med lite tur innebära gratis frakt vid nästa beställning. Tro fan att det är gratis frakt, när inte heller nästa order kommer fram.
• Ligger din beställning i din orderstatus och ser helt normal ut, betyder det förmodligen att den egentligen är raderad. Tanken är att det ska bli extra spännande för kunden att inte veta om sakerna faktiskt kommer fram. Så när jag i god tid före jul, 15 december, beställde varor (julklappar, födelsedagspresenter) för över 500 kronor, kom de mycket riktigt aldrig fram. Orsaken var att jag hade ändrat namn i mina kunduppgifter från Tommy till Sofie och då stämde inte längre personnumret överens med namnet. Och det ville tydligen inte Cdon.com berätta. Så där stod jag utan presenter. Heja!

Årets roligaste julklapp?



Jag vet inte hur mycket jag och alla andra skrattade när paketet med boken Svenska ödehus öppnades. Det var liksom den enda överraskningen den anonyma tjejen fick av sin (snart) äkta make. Skrattet tonades snabbt ner när det visade sig att boken faktiskt var på allvar. Han hade nämligen skrivit en hälsning på insidan av boken, så den var svår att lämna tillbaka. Jag måste ha missat hela poängen. Är det hett med ödehus?


Kriget om trillingnötterna



Att fira jul med familjen är en utmaning på många sätt. Men det största kriget utbröt när chokladasken åkte fram. Det hela började med att Tom Moffaren Sjöstedt kastade sig över det bästa - de två trillingnötterna. Snabbt tuggade han i sig dem innan någon hann förstå vad som hänt. Patrik gjorde då det förbjudna - lyfte det övre lagret och bjöd från våning två. Tom såg alldeles blek ut och sa att han aldrig under sina 33 levnadsår någonsin vågat tänka tanken. Pappa tackade för sig och gick och la sig, Tyra hade redan åkt hem. Så nu har en ny era har startat då det är tillåtet att plocka från det undre lagret innan det första är slut. Tack Patrik för att du vidgade våra vyer och släppte på alla våra spänningar!

Vad fan är det jag lagar?



Jag älskar Jansson, men just nu hatar jag skiten. Inte nog med att man ska stå och skära ”tändstickstunna” potatisar i oändlighet. Den stora chocken kom när jag öppnade konservburken och det simmar omkring HELA anjovisar. Alltså, vad fan är det jag lagar? Min man kom ner och tittade på burken och skrattade/sa att han ville spy. Jag började försöka rensa en fisk, men det var bara att glömma. Dels på grund av äckelkänsla, men också tidsbrist. Så Tommy fick gå och handla fileer. Funderade in i det längsta på att gömma en hel fisk någonstans i frestelsen. Det skulle bli lite spänning på julafton, ungefär som att hoppas på den hela mandeln i gröten. Fast tvärtom. Till råga på allt glömde jag bort Jansson i ugnen, så den är dessutom bränd. I Nya Annas mat finns receptet Laxpudding utan lax och jag förstår numera poängen med det. God jul!

Gräslig eller rolig?



Kom precis hem med den här till tvååringen. Kan inte bestämma mig för om den är lite rolig eller fruktansvärt gräslig. Behålla eller lämna tillbaka? Ärligt!

Dagens hjärtklappning



Det här A3-brevet vecklade jag ut alldeles nyss och satte andan i halsen. Läste bara orden BLODET STELNAR och var helt övertygad om att jag hade fått ett hotbrev. Men ganska snabbt fattade jag att det var ett julkort (när jag läste hela texten, ibland är jag lite snabb att dra slutsatser). Då kom missförstånd nummer två. Läste nämligen Gösta längst ner i högra hörnet, och den första jag kom att tänka på var min kollega Gösta Elmquist 60+. Det kändes lite oväntat att han hade suttit och knåpat ihop den fantastiska teckningen till mig. Men det var inte ens någon Gösta som ritat, det var Göstas bror Folke Lundström. Tack Folke, det var det roligaste och finaste julkort jag nånsin fått (och läskigaste innan jag fattade)! :-) PS. Folke är nio år och son till Sveriges bästa stylist Lo (eller Lo, du kommer efter min mamma, okej?).

Dagens fynd



Dessa guldstövlar med klack fyndade jag i dag på Vagabond, Barkaby outlet. Halva halva priset typ. Fanns bara ett par, dessutom i storlek 39, så jag kände på nåt sätt att de stod där och väntade mig. Slog till och glädjedödaren inom mig började genast ifrågasätta vad jag skulle ha ett par guldstövlar till? Precis som om det behövs när jag springer mellan våningarna och söver barn, går på föräldramöte eller åker pulka. Nåja, det är tanken som räknas.

Vinn träningsresa värd 9 335 kronor!



Nu har du chansen att vinna en resa med Friskis&Svettis till Monte Gordo 15–22 mars. I vinsten ingår allt – flyg, hotell, halvpension och förstås en massa rolig träning som jympa, dans, Cirkelfys, Ki balans och löpning. Värde: 9 335 kronor.
Det enda du behöver göra för att han chans att vinna är att svara (exempel 1, X, 2) på frågorna här under och motivera kort varför just du ska vinna. Tävlingen pågår på Friskispressen.se och min blogg fram till Alla hjärtans Dag klockan 12.00. Kan du komma på någon bättre present till dig själv?
Läs mer om resan här!
Observera att jag inte kan godkänna några av svaren så de syns förrän tävlingen är avgjord!

Vad kan man inte träna på resan?

1. Cirkelfys
X. Dans
2. Längdskidor

Vad är viktigast att ta med sig?

1. Tränings- och badkläder
X. Ridhjälm
2. Svärmor

Var ligger Monte Gordo?

1. Algarvekusten i Portugal
X. Gotland
2. Tadzjikistan

Glöm inte motiveringen! Lycka till!

Våga vara lagom



I dag har min man gjort dagens, veckans, kanske årets bästa inlägg som alla högpresterande borde läsa. För vem är det egentligen man gör allt för? Fundera på det, för vem vill du vara bäst? Och vad händer om du inte är det?
Foto: Tommy Sarenbrant

Hurra, hurra, hurra!



I dag firar jag mig själv för att jag var så duktig som levererade en bebis för två år sen. Skämt å sido, tårtan har jag förstås gjort åt min älskade lilla dotter. Jag fattar ingenting, vart tog två år vägen? Vad hände, har hon nånsin varit liten? Svaret i det här fallet är nej, hon har faktiskt aldrig varit liten. Det kan min omgivning intyga. Kenza var stor redan från början. Men ändå. Hon springar runt och skriker hurra, hurra, hurra åt sig själv och det kunde hon åtmistone inte när hon föddes.

Dreamscenario



Håll andan, de sitter stilla! En, två, tre sekunder. Fyra, fem, nej, nähä, nu hände nåt. Jaha, fel film. Inte det? Hård stol? Byta blöja? Nähä, bara ledsen ändå? Sitta stilla liiite, bara? Snälla? Så mamma kan diska? Mamma älskar att diska och det vore kul att få göra det ifred. Nähä. Inte.
Bara så du vet, så här ser INTE verkligheten ut, inte med tvååringar. Petra och Tyra, diggar ni klackskorna till vänster? Kul att någon håller ställningarna här hemma medan jag klampar runt i för stora och asfula Foppatofflor.

Paketet pratar med mig!

Gissa om jag blev lite brydd när jag var ensam hemma och slog in paket åt min blivande tvååring (ja, till tonerna av Sladderi Sork). När jag hade satt dit två tejpbitar hörde jag plötsligt inifrån paketet:
–TIttut, jag ser dig!
Efter några sekunder:
– Hej då!
Så går det när man köper en nalle som pratar.
Hade dock ingen aning om att den också hade begåvats med humor.

Mitt spända relation till pumpflaskor



Nu måste du vara ärlig. Jag behöver få höra sanningen. För är det BARA jag i hela världen som nästan aldrig lyckas med pumpen på flaskor? I kanske ett fall av tio fungerar tvåljäveln bra, det vill säga, tvål kommer när jag trycker (ja, jag har vridit som pilen visar). Alla andra flaskor måste jag först skruva av hela huvudet på och dra upp skiten och liksom kladda ut krämen som sitter fast på den ihåliga pinnen. Det gör mig lika irriterad varje gång. Vad gör jag för fel? (Och varför kom jag på det här klockan nio en lördagskväll, nästa ännu sjukare).

Nivå på skadan?

Nu blir jag orolig. Är hemma och slår in födelsedagspresenter och julklappar och har på iTunes. Ledig och barnfri. Äntligen kan jag lyssna på precis den musik jag vill, utan att höra Astrid Lindgrens röst mellan låtarna. Och plötsligt märker jag hur jag sitter lite trivsamt och nynnar till Sladderi Sork utan att ens reflektera över varför jag över huvud taget lyssnar på den. Ska jag skratta eller gråta eller bara bedöma det hela som en vanlig arbetsskada föräldrar råkar ut för?

Bjud på proffsmat på nyår!



Låter brorsans nyårsmeny lockande?

Tilltugg
Avokadokrustader med räkor och pepparrot
Taittinger Brut Réserve

Förrätt
Variation på blomkål med Kalixlöjrom
Chablis Premier Cru Beauroy

Varmrätt
Pepparstekt oxfilé med glaserade betor,
krispig ostronskivling och vispat örtsmör
Bonterra Zinfandel

Dessert
Mjölkchoklad med mandelbiscotti och färska bär
Tokaji Aszú Blue Label 5 Puttonyos

För recept, klicka här!

100 armhävningar på 6 veckor



Satsa 30 minuter i veckan och du ska klara 100 armhävningar efter 6 veckor.
Träningsprogram och förklaring finns här!
Kan tänka mig att Petra, Tommy och Tyra skulle fixa det, men knappast jag.
Var på ett Cirkelfys pass nyss, 27 tuffa övningar i 30 minuter = död.
Men om någon annan är på, så bangar jag inte!

Carin Götblad är min spegelbild



Jag har fått uppmuntrande tillrop efter att jag lagt ut min Benjamin Syrsa-bild på Facebook. Jag ska tydligen vara slående lik Carin Götblad! Alltså fick jag anledning att uppdatera min lookalike-lista (hon får komma efter Tomas DiLeva). Tack så mycket Patrik, vem var det nu Mimmi tyckte att du var lik? Minns inte ...

Vilken bild ljuger?



Var festen kul? Dansade jag bra? Sa jag något konstigt?
Du som vet svaret kan ju berätta för mig. Jag får ingen ledtråd av dessa bilder.
Det enda som jag måste gå i terapi för omgående är uppträdandet.
Jag blev upptvingad på scen för att sjunga en felkompad jullåt och stod bara tyst och skämdes.
Sedan upprepades proceduren tre gånger, det lät lika illa.
Det sätter djupa spår i någon som har gått på musikalkurs. ;-)

Hur ska jag kunna jobba?



Den här enorma godiskorgen står fem meter från mitt bord. Och nu när jag väl har tagit en kola, kan jag omöjligt sluta. Det är en sjukdom som jag och mina syskon lider av. Vi måste äta upp allt, inklusive godispappret (ibland). Vad ska jag ta mig till? Gå tidigare eller bli smittad av kräksjukan?

Heja Facebook!


Den här frågan fick Tommy. Vad tror du han svarade?

Jag är en sol- och vårare



Jag snackar årstider. Höst- och vintermörkret gör mig sååå slö. Det känns som om jag gått i ide. Och det är inte konstigt, kroppen börjar producera sömnhormonet melatonin så fort det blir mörkt. Frågan är vad man kan göra för att hålla sig vaken då man måste. I dag testade jag att ta en rask promenad i 25 minuter på lunchen. Att röra på sig, dessutom i dagsljus, borde ge dubbel effekt. En stor, fet kaffe på det kommer kanske göra susen!

Jag vill tacka dig …



… som läser min blogg! Extra stort tack till dig som också kommenterar, alltid roligt att få feedback eller åsikter. Så skriv gärna en rad om du känner för det! Hoppas du hade en trevlig lucia!

Mingel från Årets mama


 
Här är några bilder från Årets mama 2008, resten hittar du på mama.nu.
En fråga bara, varför är Julia Dufvenius så snygg? Ja, alla är snygga.
Det kanske är ett måste när man är känd?

Träning inte alltid det bästa

Jag fick knappt sova i natt på grund av min fyraåring som strulade. Natten innan var också riktigt dålig. Så i morse vaknade jag och kände mig hel slut, nästan värre än efter tolv timmars sömnlös flygresa med barn. Masade mig i väg till jobbet, trots att kroppen skrek sömn. Och så ställdes jag inför valet att träna eller inte träna på lunchen. Cirkelfys dessutom, som är ett riktigt jobbigt pass uthållig styrketräning. Jag bestämde mig för att trotsa tröttheten och gick dit. Orkade knappt gå upp för trappan vid jobbet och borde ha lyssnat på varningssignalen. Men så smart är jag tydligen inte, dessutom kände jag att ett pass elefantridning den senaste månaden inte räcker som träning. Jag genomförde träningen med huvudvärk och sedan var jag svimfärdig. Jag däckade på soffan i mitt arbetsrum och bestämde mig för att åka hem. Har funderat hela eftermiddagen på varför jag tränade. Idiotiskt. Friskispressens träningsexpert bekräftade att träning inte alltid är det bästa. Känner man sig som jag gjorde, bryter träningen bara ner kroppen och risken att trampa snett och skada sig är stor. Hmm... när får jag gå och lägga mig?

Min dotter och jag



Var tvungen att gå in på veckorevyn.com och testa kändisfrisyrer.
Fick höra att jag ser ut som Benjamin Syrsa, ha ha!
Håll med om att min tvååring tar priset ändå :-)

Konsten att steka en fläskkotlett …



… och andra bra mattips från Årets kock hittar du här!

Ny utmaning: stolen!



Här är mannen som stått 16 minuter och 33 sekunder i Plankan. Amir Nazari vill nu ha en match i Den sittande persern, eller för enkelhetens skull, Stolen.
Gör så här: Ställ dig mot en vägg och sänk kroppen till sittande ställning. Pressa ryggen mot väggen och se till att benen är böjda i 90 grader (rakt ut från höft till knä och sedan 90 grader mot golvet).
Amir hälsar att den här övningen är betydligt svårare än Plankan och hoppas att någon vill utmana hans 4 minuter och 48 sekunder. Därför testade jag att ställa praktikanten Caroline mot väggen och vad hände? Jo, hon klarade 5 minuter och 1 sekund! Hur länge klarar du?

Jag trotsar mina fläckar ...



... och kör min enda aftonklänning, eftersom jag inte hann köpa någon annan.
Snart bär det av till Berns och Årets mama, kul!
Återkommer med rapport!

Vi är inte på porrklubb!



På tal om mama, här är en gammal krönika som tidigare varit med i den tidningen:


Inte en tygbit finns på kroppen, han är spritt språngande naken. Helt ogenerat lägger han sig ner och särar brett på benen. Folk som går förbi stannar förskräckt upp och håller andan. Jag inväntar fortsättningen med stort intresse.
Och det blir värre. Med ett stadigt grepp tar han tag i den längre delen av paketet och börjar rycka utan minsta hänsyn till publiken. Någon sätter en Läkerol i halsen.
Vi är inte på en porrklubb, vi är på Kolmården.
Några föräldrar skrattar, andra viftar stressat bort barnen från schimpansståndet till ett lite mer oskyldigt sådant – glasståndet.
Att besöka en djurpark är annars långt ifrån en erotisk upplevelse. Kön in till djurparken var något längre än schimpansen kön, om man säger så. I en och en halv timme stod vår treåring och hoppade otåligt innan hon tog sats och sprang mot spärren och försökte planka. Armsvetten sprutade och all energi var förbrukad innan vi ens fick chansen att betala. När Visakortet var så när på tömt (610 kronor för två vuxna och ett barn), började promenaden mot alla exotiska djur. Noshörningar, surikater, elefanter, zebror, tigrar och gorillor, verkligen spännande.
Nähä, inte det? Treåringen vägrar lämna djurlösa Bamseland och den förbannade tekoppskarusellen som dessutom kostar 20 spänn snurren. När vi med våld lyfte ur henne för att gå vidare, var hon arg och besviken. Vi pekade glatt på antiloperna och girafferna, men det enda som syntes för en liten knatte var bara en massa folk. Kolmården var proppfull av människor och hade man tur dök det upp en och annan fluga i närheten av just oss.
Efter att ha passerat savannen utan minsta intresse från dottern, inträffar schimpansincidenten. Händelsen går obemärkt förbi för lilla Kharma som gäspar uttråkat.
Vi joggar förbi årets nyhet, Tiger World, för att hinna till nästa kö – till delfinshowen. Efter en trekvart blir vi insläppta och alla människor beter sig som hungriga djur som blir matade för första gången på tre veckor. Alla trängs och slåss om platserna och vägrar att flytta sig en centimeter på bänkarna när man kommer med en skrikande bebis på ena armen och en treåring på andra. Någon stirrar rakt fram, en annan ner i golvet, oss låtsas de inte se i alla fall. Sedan när publiken via mikrofon uppmanas att flytta ihop, går det plötsligt utmärkt att trolla fram flera meters tom bänkrad. Intressant fenomen.
Efter delfinföreställningen bestämmer vi oss för att gå raka vägen till bilen, men det kunde vi bara glömma, någon rak väg finns inte. Det handlar om att gå hela, långa vägen tillbaka till gå. Vi går och går och vill bara hem, men alla söliga människor är i vägen.
Väl i bilen, åker vi förbi safarit och glädjer oss att slippa ytterligare en lång kö. Man skulle aldrig hinna köa både till safarit och djurparken på samma dag. Det funkar bara under total lågsäsong eller när Enzo är sjukskriven.
I Kolmårdens broschyr står det om alla 750 attraktioner, att besöket är ett minne för livet. Jo tack, det kommer att ta tid innan jag smälter intrycken från den här dagen. Djurparken är mer rustad än någonsin. Det såg jag med egna ögon och det var ingen annan i närheten av schimpanserna som missade det heller. Miljön är fantasieggande, sanning med modifikation.
Jag borde ha kunnat läsa mellan raderna, men jag hade inte väntat mig en modern tappning av sexscenen i Eyes wide shut. Inte på Kolmården.

Vad gör jag med händerna?



Jag trodde att jag var uppvuxen framför en kamera (åtminstone som någon slags oskarp rekvisita på inredningsbilder), men tydligen inte. För vad gör jag med händerna på den här bilden? Ser det inte lite konstigt ut, eller är jag bara ute efter att leta fel? Det var i alla fall en underbar dag med privat barbeque på stranden. Det var då. Nu är nu.

Dags för Årets mama

 
I morgon är det dags för Årets mama igen. Alla bedårande, fantastiska och vackra mammor samlas och jag kommer att vara där, trots att beskrivningen inte passar in på mig. Jag har nämligen prickat in världens sämsta tajming rent utseendemässigt. Därför är jag nominerad i följande kategorier:
Årets Finne. Och då menar jag inte nationaliteten, utan syftar på utväxter i ansiktet. Blä.
Årets Nykomling: Ja, jag kommer säkert bli gratulerad ett flertal gånger för min mage, men nej, jag är inte gravid. Jag har bara ölmage.
Årets Fjällros: Varför ser kroppen ut som en världskarta? Svaret stavas Fjällros och innebär stora, torra, röda fläckar på armar och hals. Det är inte varje dag man går omkring med Röda Havet på kroppen. Kul att få göra det inför 800 blickar.

HJÄLP! Nu behöver jag tips på en långärmad, magdöljande klänning med polokrage eller något annat effektfullt som täcker halsen!



I år är jag en dålig mamma



Den här fanatsifulla och genomtänkta julklappskalendern satt på min dotters vägg förra december. I år blev det en gratispryl som jag slet åt mig på ICA i all hast. Omtänksamma mormor och moster insåg säkert vad som höll på att hända, för i brevlådan dök det upp fina kalendrar perfekt i tid till första lucköppningen. Så mina barn lider inte på något sätt och faktum är att det kanske blir en överdos med paket i december ändå (inbillar jag mig för att döva mitt dåliga mammasamvete).

Ville göra en fotobok, men ...

... första sajten jag var inne på, där gick det inte med Macintosh. Jag googlade runt och hittade gordinegenbok.se och allt var frid och fröjd. Registrerade mig och började dra alla bilder till en mapp. Tryckte sedan på ladda upp och insåg då att det skulle ta åtta år att föra över mina bilder. Så nu blir ingen fotobok om inte du har en något tips!

Jag vill lära mig klättra!



Det verkar så himla roligt. När jag var i Thailands klätterparadis Krabi, gjorde jag inte slag i saken och testade. Men jag skulle gärna klättra inomhus bara för att testa det som träningsform. Tips på bra ställen i Stockholm, någon?

Jag, månadens pensionär?

Såg det här när jag betalade räkningar : "Du som har gjort Pensionskollen, pensionssparar hos Swedbank eller Sparbanken kan nu vara med och tävla om att bli Månadens pensionär. När du anmält dig här och talat om varför just du ska vinna är du med i tävlingen om en genomsnittlig månadslön, 25 800 kronor."
Klockrent ju, tror att jag klarar alla kriterier, särskilt med tanke på att jag tydligen kastar tantkast med bollen. Å andra sidan får jag alltid visa leg på Systemet och fick till och med frågan om jag skulle ha en vuxen- eller barnremsa när jag skulle köpa åkkuponger på SL. Ursäkta, men jag ser väl inte ut som 16?


Längtar tillbaka ...



Det är konstigt hur snabbt man kastas in i vardagen när man väl är hemma igen. Jag får andningssvårigheter. Vill bara tillbaka till Thailand, bara några veckor till, jultomten, hör du mig?

Nu är det färdigplankat!



Gör som jag och strunta i Plankan. Eller så väljer du att slå i underläge. Amir Nazari drämde nämligen till med 16 minuter och 33 sekunder när jag satt och drack öl i Thailand. Det var tydligen en kille vid namn David som hetsade honom att köra slut på sig.
Här är Amirs egna ord:
På tävlingens sista dag ansamlade jag alla mina krafter och plågade mig i 16 minuter och 33 sekunder. Som vanligt genomfördes försöket på Friskis&Svettis Friskiskällan i Järfälla vid närvaro av gymmets instruktör. Tack Friskispressen som initierade denna roliga och plågsamma tävling.

Konsten att plåta omslag

  

Det är alltid med skräckblandad förtjusning som jag fotar omslag. Oftast plåtar jag fritt och om jag får till något extraordinärt, kan det sluta med omslag. Skillnaden i går var att en omslagsbild var beställd. Ljuset var bedrövligt och en av två spotlights tvärdog. Modellen var fin och det var förstås en lättnad. Efter en timmes plåtning kunde jag gå till redaktionen och konstatera att jag hade en bild som klarade sig genom alla mina krav på hur en bra bild ska se ut. Observera, en, inte två. Pust, och hem igen för att lösa av mannen som skulle till läkaren. Jag har fotat några omslag tidigare, bland annat det senaste på Sofia Rapp. Det är verkligen inget självklart omslag, mest för att hon inte ens tittar i kameran. Likadant med Adam Tensta, han var ju också från sidan. Men jag börjar tröttna på alla tidningar som ser likadana ut, så jag gillar det annorlunda. Vad gillar du?

Så lyckas du ta en bra omslagsbild!

Här kommer några tips till dig som vill plåta ett bra omslag:
1. VÄLJ RÄTT PERSON. Ett spännande och annorlunda ansikte är ett bra utgångsläge. Kanske har du någon med stort lockigt hår, en vacker tatuering eller ögon man drunknar i.
2. REN BAKGRUND. Ett omslag ska gå att lägga textpuffar på, så välj bakgrunden med omsorg, helst inte för rörig. Själv är jag svag för färgstarka bakgrunder, gärna med lätt oskärpa.
3. LUGN KLÄDSEL. Visst kan det bli ballt med en mönstrad, galen tröja, men det kan bli svårt att göra formgivningen på för stora kontraster.
4. FOKUSERA PÅ BLICKEN. Ögonen gör bilden. Försök att få modellen att le med ögonen. Ställ skärpan på ett öga och se till att ljuset reflekterar i ögonen. Var observant på att inga stora svarta skuggor (ljus från lysrör ovanför) täcker ögonen.
5. DET OVÄNTADE. Med ett skratt kommer du långt, men det är inte alltid det bästa. Lek med ansiktsuttryck och se vad det leder till. En galen grimas eller ett gallskrik kan bli häftigt.
6.BEFINTLIGT LJUS. Jag är ingen blixtmänniska och tror att alla omslag jag har tagit hittills är utan blixt. Jag jobbar med det ljus som finns för att inte bilden ska bli för platt. Men det kräver förstås bra kamerautrustning. Har du inte det, är ett tips att fota utomhus mot en vägg.

Fyll gärna på med tips under kommentarer!

RSS 2.0