Syrran under armarna

image43

Om du drömmer om att komma nära min syrra, så kan jag tipsa om ovanstående produkter. Själv har jag henne under armarna efter träningen (ja, jag duschar först!). Hon står på en hylla i badrummet på jobbet, plikttroget varje dag.

Blev precis idiotförklarad

En kille har ringt till jobbet och pratat om en produkt som han säljer. Det är VÄLDIGT många som ringer och vi har bara LITE plats i tidningen för produkter. Därför gäller det att sålla. Jag sa redan på telefon att jag var tveksam eftersom produkten var en utveckling av dragremmar till gymstänger och därmed kändes lite för nischad för Friskisgymmare överlag, de flesta föreningar satsar ju mest på fasta maskiner. Jag sa att han ändå kunde skicka pressinformation om han ville och det gjorde han. Sedan mailade han och frågade hur det gick. Det i sig är rätt stressande, ibland tar det tid innan jag hinner gå igenom allt. Jag skrev följande svar:

Hej. Ärligt talat känner jag mig lite osäker på produkten. Det är väl bra om fingrarna får styrka också? Vad händer om man fäster i en stång, gör frivändningar och tappar?
Återkom om ni får in några andra produkter i framtiden och lycka till!
Mvh Sofie


Mailsvaret är bra med förklaringar på mina frågor. Sedan kommer dråpslaget:

Det är verkligen tråkigt att du inte ser potentialen i produkten och det faktum att den i mångt och mycket vänder sig till kvinnor då den fungerar som handskar och dragremmar i en och samma produkt. Som tur är för vår del så förstår BODY och FITNESS MAGAZINE vad det hela handlar om och skriver om det i de senaste numren.

Vad synd att jag är så trög, med andra ord. Tack för den! Jag kanske ska strunta i att svara försäljare i stället i fortsättningen för att slippa få ont i magen.

Finn ett fel!

image42

Varje gång jag ser den här bilden, tänker jag inte på att jag har en jättemage, den liksom försvinner in i bakgrunden. När jag väntade barn nummer två, gick jag upp 300 kilo. Kanske inte riktigt, men åtminstone 20 kilo. Den här bilden togs till ett modereportage till mama och det var verkligen i sluttampen av graviditeten. Plåtningen höll på hela dagen och om jag inte hade en bebis balanserandes på magen, så hade jag en femåring på höften. Jag var så trött efteråt att jag aldrig hade orkat föda barn den dagen. Till råga på allt sket sig hela jobbet, och endast ovanstående bild publicerades. Kanske får återkoppla till mitt tidigare inlägg För ful för att blogga?

Varje steg räknas!

image41

Min syster och hennes kompis har startat en utmaning som går ut på att vara först till 500 000 steg. Tävlingen börjar 1 april och alla kan vara med. En vältränad och slimmad beachkropp ligger i vinstpotten. Då tänkte jag passa på att testa Silvas senaste stegräknare som bara väger 20 gram och kan placeras hur som helst. Runt halsen, i fickan på nyckelringen eller i handen. Pedometern känner också av hur du håller den och anpassar displayen så att du enkelt kan avläsa siffrorna. Ex3Plus är utrustad med en motionsbarometer som talar om hur du ligger till i förhållande till de 10 000 steg du bör gå per dag. Automatisk lagring och nollställning av dagens mätvärden varje natt. En veckas minne hjälper dig att hålla koll på veckans träning. Pris 395 kronor. Nu är det bara att gå och gå och gå!

Träning med Blogg-Kenza

Jag frågade blogg-Kenza om hon skulle träna något den här veckan, så jag kunde komma och göra ett reportage. Fick följande svar via mail:
Förhoppningsvis imorgon men jag har skadat nageln så jag vet inte om jag kan boxas, men kanske!
Om nageln repar sig till nästa vecka, så hoppas jag att det blir Ki Box på Friskis&Svettis med Sveriges största bloggare.

Kocklandslaget rockar fett!

image39

Alla stjärnkockar är inte vrålfeta. Ta till exempel Melker Andersson, Markus Aujalay eller Tommy Myllymäki (varför så krångliga namn, någon?) Tommy som vann Årets kock 2007 löptränar en del och enligt en ganska säker källa har han också sprungit maran. En annan smärt kock är lagledaren i kocklandslaget, Krister Dahl. Jag intervjuade honom för ett par år sedan när hela hans lag var på Friskis&Svettis i Södertälje och genomled ett jympapass i stället för deras sedvanliga innebandy. Gissa om jag som låg bakom arrangemanget var poppis... I samband med reportaget ställde jag den hårdhudade Mr Dahl mot väggen med min fantastiskt fantasifulla skjutjärnsjournalistik:

 

image40

Rockar svenska kocklandslaget fett?
Ja, det rockar fett! Landslaget har bra status utåt, det märks när vi gör uppträdanden.

Värsta mjölksyran?
Efter 18 kilometer på Göteborgs-varvet. Då gick jag in i väggen totalt.

Hur vilt kan det gå till i köket?

Det är väldigt lugnt och sansat nuförtiden, men jag var väldigt hetsig när jag var yngre och mer osäker. (Hmm, vad syftar han på egentligen?)

Recept på framgång?
Våga misslyckas på vägen.

Vad är svettigast, jympa eller OS?
Jympan, OS är ingenting jämfört med det här.

Hur ska man veta att en restaurang är bra?
Gå in på toan, är den fräsch och ren, då bryr de sig.

Går det att laga god mat utan grädde och smör?
Absolut, man kan använda buljonger. Gör man en gräddsås kan man ta hälften mjölk. Yoghurt är också bra att arbeta med.

Vad äter du inte?

Lax, jag hatar lax. (Ändå var lax med i konceptet under OS 2004 som Sverige vann.


Läs hela reportaget här!

På översta bilden i kockmössa är Årets kock Tom Sjöstedt. Frågan är om hans vikt kommer explodera i samband med framgången? Det verkar som om fotograferna i alla fall vill framställa honom som en brylépudding, eftersom alla envisas med att plåta honom underifrån och därmed trolla fram några extra hakor. Till Toms stora förskräckelse. Jag väntar med spänning på hans kroppsutveckling. Återkommer om antalet standardavvikelser på viktkurvan.


Adam Tensta gör helikoptern?!

image35
Kom precis tillbaka till redaktionen efter en plåtning med Adam Tensta. Han var rätt så blyg, men levererade till slut (efter mycket tjat) en liten del av en låt. Det var inte direkt som att träffa Marc Anthony som vägrade sluta sjunga när han väl hade börjat. Men eftersom jag aldrig hade sett Adam på scen, så var det lämpligt att få en egen liten liveföreställning inne i Friskis&Svettis jympasal i Kista. Han tränade lite i gymmet också, något han aldrig annars hinner nuförtiden. Då inträffade en liten jobbig förväxling av namn. Träningsspecialisten sa att nästa övning hette Helikoptern och Adam såg lite frågande ut. Det tog en stund innan hon lite generat började skratta och sa att hon menade Propellern. Oerhört trist, jag kunde fått en kul bild! Reportaget kommer i nästa Friskispressen. Jag avvaktar med att visa den coolaste bilden jag tog på honom, håll ut!

Proffstips för att dominera i spåret!

image33

Jag gav mig ut på min första löprunda för några veckor sen. Det gick strålande bra i 300 meter, sedan slog smärtan till som en blixt precis under revbenen. Jag kunde knappt gå efter det. Visste inte att håll kunde känns så extremt mycket. Jag tog mig hem på egen hand och har sedan dess inte vågat röra mig i något snabbare tempo än gång. Men så fort snön försvinner ska jag göra ett nytt försök!

Här kommer lite inspiration från ett proffs. Maratonlöparen Anders Szalkai tipsar om hur du kan träna inför ett lopp som till exempel Vårruset. Om du springer två gånger i veckan, så tycker Anders att du ska mixa din träning så här:

Fortsätt träna två gånger i veckan om det är det du har tid med. Byt det ena löppasset mot ett intervallpass. Spring 300 till 1 000 meter lite snabbare och vila en minut mellan intervallerna. Upprepa fyra till tio gånger, beroende på dagsform. Eller spring sex till åtta kilometer i varierande tempo, så kallad fartlek, då man varvar med att springa lite snabbare och lite långsammare. Under de sista fyra till sex veckorna före tävlingen byter du vid några tillfällen ut ditt vanliga löppass mot långpass på 13 till 16 kilometer. Om du har tid och ork kan du i stället lägga till långpasset som ett tredje pass i veckan. Det ger ännu bättre effekt. Du kommer snart att märka att det blir allt lättare att springa längre sträckor.

Läs hela reportaget här!
Mer om löpning, klicka här!
Styrketräningsprogram för löpare, här!




VM i dåligt bemötande

Träning handlar inte bara om att röra på sig. Man kan också träna på andra plan. Jag har lyckats få tag i SL:s inofficiella uppladdningsprogram inför VM i dåligt bemötande:


SVARA INTE PÅ TILLTAL. Hälsar en person som går på bussen, tackar eller säger något annat inställsamt, så har han eller hon givetvis en baktanke. Hälsa inte tillbaka. Bäst är att titta ner i golvet och koncentrera sig på att stänga dörrarna så fort som möjligt och komma i väg. Det är transportservice det är frågan om, ingen psykoterapimottagning.

ORDNING OCH REDA. Dubbeldörrarna längst fram i bussen där folk kommer och stör dig i ditt arbete (läs resenärerna), skall i normala fall hållas öppna vid påstigning. Undantag gäller vid spöregn, kyla och annat oväder. Då räcker det att öppna ena dörren. Resenärerna kan absolut stå och vänta i kö på sin tur och se på när någon får växel tillbaka på sina pengar. Du gör bara ditt jobb. I din takt.

INGE RESPEKT. Visa att livet som busschaufför inte är lätt. Tonfallet på rösten och uppsynen är viktig för att resenärerna skall få respekt. Allt annat än ett positivt budskap är fullständigt i sin ordning.

UTGÅNG BAK. Det går inte att lära en gammal hund att sitta. Så när resenärerna står och hänger som klasar längst fram i bussen när det är dags för avstigning, öppna inte dörrarna. Inte heller då dörrarna i mitten och där bak inte fungerar. Då lär de sig aldrig och kommer att ställa orimliga krav i framtiden. Speciellt äldre skall veta hut, utgång bak även med rollator.

KUNDEN HAR ALDRIG RÄTT. Oavsett vem och varför, så har resenärerna aldrig rätt. Utgå ifrån att de alltid försöker att fuska sig på bussen och åka gratis. Märker du att så inte är fallet, så är det bara ett undantag. Vadå felstämplat datum på rabatthäftet, har man hört den förut eller har man hört den förut?

HÅLL PÅ PRINCIPERNA. Kommer någon springande och knackar på bussdörren när ni ännu inte har lämnat hållplatsen, stå lugnt kvar utan att öppna dörrarna. Känns det svårt, stirra rakt fram. Åk sedan i väg med gott samvete. Personen får skylla sig själv som har missat att kolla tidtabellen. Eftersläntare kan gott vänta på nästa buss, gå eller skaffa bil.

DALTA INTE MED BARNVAGNAR. Visst, det finns en funktion som sänker bussen så att det är lättare att stiga på med barnvagn. Men det är egentligen ren lyx, hur tror ni att man gjorde förr i tiden? Då fanns det inte ens bussar. Har man valt att skaffa barn och valt att åka buss, så får man skylla sig själv. Dessutom är de gratisåkare. Använd funktionen efter ditt humör.

 

VM går i Kroatien i maj. Heja Sverige, jag tror vi har stor chans till en pallplats! Det är linje 1 och 3 i Stockholm som representerar Sverige i världsmästerskapen.


Viktigt att träna som gravid

image31
Tänk på att även hålla i gång som gravid. Dels för att orka inför förlossningen, men även för att du ska klara av att bära runt på ett barn i all framtid. Som du ser på bilden, tränade jag som en galning under min första graviditet. Jag tror jag brände en pocketbok om dagen. Minst. 
Foto: Fredrik Eriksson

Hur fan ser jag ut?

Jag tittar på min noppriga fleecetröja som jag har på mig varje dag. Och ser sedan mina randiga pyjamasbyxor som är två nummer för stora. Som jag också har varje dag.

Storhetstiden är helt enkelt över. Hinner jag träna, duscha och till och med sminka mig, så är det bara att hålla andan. Det är nämligen stunder som är lätträknade. Resultatet blir att jag ser ut som jag gör. Jag fick en komplimang nyligen att jag såg ut p r e c i s som för tio år sedan. Jag tackade och förklarade uppriktigt att bilden var exakt tio år gammal. Nu ser jag ut som en levande reklampelare för begreppet tantvarning.

Jag skyller förfallet på mina barn. Det finns liksom ingen tid över. Och då kan det lätt bli att man sjunker så lågt som man aldrig hade kunnat drömma om under snyggåren. Anledningen till att jag går omkring som ett saggigt loppisfynd är att jag inte längre köper kläderna på Filippa K. Den svartvita shoppingkassen från NK har bytts ut till en blågul i plast. Som jag dessutom måste pröjsa för.

Hade någon sagt till mig att jag skulle börja storhandla när jag fick barn, skulle jag ha skrattat. Jag som alltid har handlat för stunden och aldrig orkat planera ens till nästa måltid. Om han eller hon hade sagt att jag dessutom skulle börja handla kläder i flerpack i mataffären hade jag utsett den personen till årets humorist.

Det är med sorg i hjärtat jag erkänner att människan hade haft rätt.

Det tog två besök på Citygross innan jag var fast. Tredje gången kom jag hem med en helt ny outfit. Till mig själv. Jag blev så upptagen av kläderna att jag inte hann handla mat. Det var bara att kasta sig över ett paket blöjor i hyllan bredvid jeansen och springa till kassan innan jag blev utslängd eller kvarglömd och inlåst.

Nej, okej nu ljuger jag faktiskt. Än så länge har jag inte handlat mer än ett trepack med strumpor. Men har man gått över gränsen så har man. Jag gick till och med och sneglade på trosorna som hängde där och tyckte att de inte var så tokiga.

Om du blir orolig för mig när du läser det här, kan du ju bara ana hur jag känner. Och min man. Det kanske också finns ett samband med ovanstående problem och inlägget under. Glad påsk!


Tidelag med husfluga

Så här inför påskafton tänkte jag bjuda på en extra magstark krönika för dig som missade förra numret av Friskispressen. Och vad har då sex med träning att göra? Än så länge finns det inte med på schemat på Friskis&Svettis, men vem vet, man ska aldrig säga aldrig. Av förklarliga skäl har jag ingen bild till det här inlägget.

När man får barn behöver det inte betyda att man bara har sex var tredje månad.

Det kan bli mycket värre än så.

Med första barnet kanske det funkar någorlunda med sexlivet efter ett tag. Planerar man fler barn, kan det faktiskt gå ganska hett till under vissa nogräknade perioder.

Men med två barn finns det ungefär noll minuter över åt annat än blöjbyten, sövningar, matlagning och allt annat vardagsfixande. Det är bara att inse fakta. Och på den lilla tiden då barnen äntligen sover (om de nu gör det samtidigt) är det tusen andra saker som på något sätt slinker sig före i priolistan. Det är knappt att jag ens har tid att fundera över att sex inte längre existerar. Jag har liksom inte orkat bry mig tills häromdagen. Då fick jag faktiskt lite dåligt samvete.

Jag och min man stod och plockade disk i köket. Han brukar inte tycka att det är särskilt upphetsande att skrapa gamla bortglömda tallrikar med möglade matrester eller rensa rent vasken från allt snusk som fastnat. Men den här morgonen såg han oväntat passionerad ut. Jag frågade vad det var som gjorde honom så nöjd. Då kom dråpslaget.

En stor fet husfluga hade landat på hans lår och sakta krupit upp för benet.

– Det är den mest erotiska beröringen jag har varit med om sedan vi fick Kenza, sa han och menade det.

Hon är ett år.

Det kändes sådär att konstatera att han har rätt. Frågan är om man kan vara en bra mamma, en spännande fru och en rolig och aktiv kompis på en och samma gång?

Jag lyckas uppenbarligen inte.

Men det ska ju inte behöva gå så långt att det slutar med tidelag med husfluga.

Jag borde ha sett varningssignalerna i tid. När jag söver minstingen i hennes rum, brukar jag somna själv av ren utmattning. Ensam kvar i dubbelsängen blir min man med boken Allt om kompost. Den har legat på nattduksbordet i ett halvår, vilket är skrämmande i sig. När jag började kika i den, förstod jag att den inte låg där av en slump.

Det är rena porrlitteraturen om man väljer att tolka den så. Eller vad sägs om kapitlet Storlek och form, Utförande, Det finns mycket att bygga av eller Det börjar i köket? Det måste ju syfta på en enda sak. Sedan kan man ju välja att blunda när man kommer till Det grova ogräset, Maskarna är våra bästa medarbetare och Den nya hushållsgrisen.

Men förmodligen ligger min man mest och gråter över val av hustru när han läser kapitlen som heter Isolering, Inget händer och En utrangerad frysbox.

Det finns en annan oroväckande aspekt på det hela som jag bara försöker att slå ifrån mig utan någon djupare analys. Tänk om han läser boken på största allvar?! Det värsta som kan hända är att det slutar med att han faktiskt vill ha en egen kompost. I så fall får vi ytterligare en sak att sköta och ännu mindre tid till varandra, hjälp!


Galoppera i vardagsrummet!

image29
Bland alla knäppa träningsprylar finns nu en garanterat allergisäker häst som kan skritta, trava och galoppera. Power Ride-maskinen ska påminna om att rida på riktigt och därmed ge samma effekter som ett träningspass på hästryggen. Blodcirkulationen ska förbättras, muskelstyrkan öka och smärta och ömhet minska. En annan, inte lika rolig likhet, är att den kostar lika mycket som ett äkta halvblod, 19 900 kronor plus moms. Jag har inte testat den och känner nog att jag håller mig till ett äkta fullblod i stället.

Den här kroppen är byggd av chips!

image28
Kan man ha en träningsblogg och själv aldrig träna?
Jag kör min jätteroliga träningsmatta Flowin varje dag, men sen då?
Får så dåligt samvete att jag måste gå till gymmet genast.
Bilden tog jag på min syrra när vi var i Thailand. Det resulterade i ett poolträningsjobb till Icakuriren.
Kan du fatta att hennes kropp är byggd på chips? Jag skojar inte.

Mitt liv med Carro

image24

Carolina Klüft slutar med sjukamp. Visst är det synd på många sätt, men hon har åtminstone inte slutat med friidrott. Så egentligen är det inte dags för en tack-för-allt-krönika. Men jag kan inte låta bli att åka i väg på en liten nostalgitripp. Carro har nämligen varit en del i mitt liv på flera sätt. När jag jobbade på Expressen som sportreporter 2000, ville jag åka till Växjö och intervjua vårt stora framtidslöfte Carolina Klüft som precis hade vunnit junior-VM på Jamaica. Sportchefen hade aldrig hört talas om henne, men jag stod på mig. Jag tjatade om att hon skulle bli stor. Inte för att jag själv hade någon aning, jag litade fullt ut på min kille Tommy som jag precis hade träffat. Det slutade med att jag åkte ner och det blev en sida i tidningen. Ska försöka hitta en länk till artikeln.

På en landslagsträff lite senare samma år, där min man var coach, tränade jag med Carro, vilket är skrattretande. Vad gjorde jag där liksom? Just då förstod jag inte alls ironin och försökte helt seriöst att följa med i häck- och spjutträningen. Jag som knappt hade sett en häck innan dess.

Tre år senare gifte jag mig och åkte på smekmånad, där resan avslutades i Paris och på VM-läktaren. Som alla vet, vann Klüft guld och vi var i extas. Vi firade med att skaffa barn.
Bilden tog jag när vi var i ett regnigt Götzis på mångkampstävling för två år sedan.
Just det, höll på att glömma att Carros man dessutom har serverat mig mat på en pizzeria i Växjö.


Jag har aldrig gillat jympa

image31

 

Största anledningen till att jag inte har tyckt om jympa, är för att träning är lika med tävling för mig. Ett jympapass kan man inte vinna och det är tråkigt. Jag kommer uppenbarligen från en tävlingsinriktad familj. Under hösten var min syster med i tv-programmet Peking Express och liftade från Moskva till Peking tillsammans med sin chef. De vann, trots att modellsyrran inte direkt är någon friluftsmänniska. När de andra deltagarna oroade sig för att de inte skulle överleva på kamel genom öknen, var Tyra Sjöstedt mest nervös över att hennes nya Guccisolglasögon skulle repas av sanden.


Min bror är helt besatt av att tävla i mat och är med i kocklandslaget. Samtidigt som han lagade vinnarrätten i Årets kock mitt framför näsan på mig, satt jag på läktaren med en varmkorv i handen. Så nära, men ändå så långt bort. Det var ju höjden av ironi att lunchen tar slut för besökare på SM i professionell matlagning, medan juryn får pressa i sig sex rätter gourmetmat var tills de nästan kräks.

Tävlingsgenerna finns alltså, och då kan man ju undra vad jag har vunnit?

Absolut ingenting.


När jag var med i Lilla Vasaloppet för över tjugo år sedan, trodde jag att jag hade tagit hem hela skiten när en funktionär applåderade in mig i målfållan två timmar efter att alla andra hade åkt hem. En annan gång i min dröm om att bli friidrottare, blev jag tröstklappad hela upploppssträckan när jag sprang 800 meter. Klungan hade redan hunnit duscha och byta om när eltiden äntligen fick gå in i viloläge efter typ 2 minuter och 42 sekunder. Tiden är bra om man är tio år. Jag var 23.


Hela livet har jag fått nöja mig med att vara syskon till en framgång. Och det innebär, förutom att äta hotdog, att jag får gå på gym precis som alla andra som inte får betalt för att utöva sin idrott. Och nu när den insikten äntligen har sjunkit in, har jag börjat förstå det perfekta med jympa. På en timme får jag träna allt jag behöver. Styrka, kondition, rörlighet och smidighet. Vissa dagar är det också kul. Jag vet inte om jag har blivit vuxen? Eller kanske bara realist? Som en undersövd 30-årig tvåbarnsmamma har jag fattat att det inte längre är någon idé att satsa på en idrottskarriär. Då försvann plötsligt det där med att träning är lika med tävling. Vilken lättnad!

 

PS. Jag ser ju verkligen ut att ha jätteroligt på bilden, så jag förstår absolut att jag föredrog att tävla 800 meter i stället för att gå på jympa. Och ja, om du inte redan hade fattat det, så kom jag sist. Foto: Tommy Sarenbrant

 

 

 


Fotbollsdårar

image25

Här är några olika typer av fotbollssupportrar som höjer stämningen på läktaren:

Fotbollsänklingen

Det där med familj tycker han är helt överskattat. Varför tjatar alla om fru och barn när han har ett helt landslag att luta sig tillbaka på? Vissa väljer karriären, andra familj, men ända sedan bronset i VM 1994 valde han fotbollen. Fatta läget. Faktum är att han inte har tvättat sin högerhand sedan 1994, efter att ha high-fivat med sin broder, Henke Larsson, på Sveavägen. Han stod där och hyllade de blågula hjältarnas hemkost från USA och höll på att bli ihjälkörd när han stagedivade ut mot spelarnas kortege. Det är för övrigt den enda närkontakten han har fått med sin familj.

Bänknötaren
Ända sedan teveapparater med bild i bild (PiP) och dubbla tuners infördes, kunde han dra ner från åtta till fyra teveapparater. Helt plötsligt gick det att följa två matcher på samma bildskärm, oerhört praktiskt och utvecklande för simultanförmågan.
Efter en tuff vår med bland annat Champions League, UEFA-cupen, Royal League, La Liga och Serie A, med en direkt start av den svenska högsäsongen, är han otäckt nära att bli utbränd. Att sova finns bara inte. Ett fotbolls-VM på det, är förstås en stor hälsorisk. Om ingen har fattat det innan, så spelas VM bara vart fjärde år för att alla i hans situation ska överleva. För han är ju inte ensam.

Spelarfrun
Hon kan alla spelare, framför allt deras familjesituationer. För egentligen gör hon det här bara för att hon har insett att det är det enda sättet att få träffa sin man. Hon gifte sig med Fotbollen. Han har inte ens varit i närheten av att få spela i division fem, men han har alltid varit framstående på läktaren och är en eldsjäl i föreningens supporterklubb. Där hon numera är kassör. Deras egen ekonomi håller på att krascha, eftersom det kostar att ligga på topp och följa alla matcher, hemma som borta.

När jag gjorde reportaget, hade jag med några flera varianter som Julgranen och Kommentatorn. Tyvärr har jag ingen länk, för illustrationerna av Lasse Eriksson är helt klockrena!

Jag ska bli schlagerstjärna!

image24
Här är Andreas Lundstedt på scenen in action i musikalen Saturday Night Fever (bilden tog jag till ett reportage i Friskispressen). Jag önskar att jag skulle klara av svårare koordination än basjympa, för nu finns nämligen danspass på Friskis&Svettis. Skitkul, men alldeles för riskabelt. Personerna närmast mig kan följa mig i fallet när jag trampar snett eller snurrar fel. Är det någon som vet om man kan träna upp en kass koordination på gamla dagar? Funderar nämligen på att bli schlagerstjärna. Någon måste ju jaga Perelli av scenen förr eller senare. Sanna Nielsen skulle ha vunnit. 
PS. Andreas Lundstedt är för övrigt världens charmigaste artist, om du inte redan visste det.

Mysteriet med könsdelen

image23
För X antal år sedan jobbade jag på den rosa sporttidningen och var i Falsterbo och bevakade hästtävlingar. Lisen Bratt vann derbyt och hamnade på mittuppslaget i tidningen. Men bilden här ovanför är från efterfesten, då bland annat hennes man, Peder Fredricson, dansade i trikåer. På bilden syns brorsan Jens, Peder är personen som sticker in knappt synbart till vänster. 
Förklaringen är följande: Fotografen Mattias ringer mig från sitt hotellrum helt desperat mitt i natten och ber mig komma över för att titta på bilderna. Problemet är att Peder är ganska välutrustad och att hela paketet lyser igenom trikåerna. Väldigt tydligt. Han måste liksom ha missat att placera sin kamrat i kallingarna. Mattias tittar uppgivet på mig och frågar om jag tycker att han ska skära i den? Jag bara skrattar, det ser helt sjukt komiskt ut. Resultatet blev att Peder själv knappt fick synas i tidningen. 
Två år senare är jag hemma hos familjen Bratt-Fredricson för ett annat reportage och kan inte låta bli att berätta om dramat med den synliga könsdelen. Varav Peder brister ut i gapskratt och säger att det bara var en baguette som han hade stoppat dit på skoj. Han hade ingen aning om hur verkligt det såg ut och att alla i publiken stod och skämdes å hans vägnar. Nu vet han.

När ska man hinna

klippa naglarna, betala räkningarna, raka sig, ringa mormor och småprata, köpa present till kalaset, panta tomburkar, åka till återvinningscentralen, tvätta den udda tröjan längst ner i tvättkorgen, byta till billigaste mobilabonnemanget, byta batteri på brandvarnaren, köpa nyglödlampa till sovrummet, prata med sin partner, sortera bort alla urvuxna kläder ibarnens garderober, jämföra elbolag och ta ställning, skicka riktiga vykort,städa ordentligt och inte bara sopa allt under mattan, gå i terapi, göra backup på hårddisken innan den brinner, skriva ut alla bilder och sätta i album, fylla i barnens första bok, laga gosedjurets öra som är trasigt, ringa till Stockholms hushållsservice och anmäla att tvättmaskinen inte centrifugerar, skruva till kylskåpsdörren så den går att stänga utan att det kräver våld, måla om hallen, åka till barnavårdscentralen och väga minstingen, köpa en assistent och börja baka bröd, pumpa däcken på barnvagnen, köpa nya glasögon så man kan börja se normalt igen, planera den där långresan som aldrig blir av, bygga friggebod, klippa gräset, ha sex, se nyheterna, läsa morgontidningen, bjuda på middag, köpa nya öronproppar, ringa försäkringsbolaget och kolla om alla försäkrade, hetsa Försäkringskassan så de kanske betalar rätt föräldrapenning till slut, löneförhandla, lägga undan gamla leksaker, storhandla, bry sig om miljön, börja äta enbart kravmärkt, diska sönderbrända kastrullen, justera garderobsdörrarna så de blir jämna, gå på toan, skypa kompisen i USA, fyllefejsa, lägga undan vinterkläder, reflektera över livet, köpa nya kläder till sig själv och inte bara till barnen, slänga sopor, gå igenom posten, köpa en tv med inbyggd digitalbox, dammsuga bilen och byta ut barnstolarna som är för små, skriva en roman, åka till Hasseludden, meditera, fotografera och videofilma och helst redigera på datorn och bränna ut en dvd, avsluta prenumerationen på tidningar man inte hinner läsa och som kommer ändå, lösa konflikter med grannen, lyssna av telefonsvararen eller över huvud taget svara i telefon, rensa kylskåp och skafferi på saker med bäst-före-datum 1997-någonting, gå på krogen och låtsas att man inte behöver bry sig om något, vädra, radera några av de 400 mejl som ligger i skickat-mappen, cykla till jobbet och sova en hel natt.

Hänger du med? Resonemanget är skrattretande. Man har ju inget annat än tid, ändå känns det precis tvärtom. Så den stora frågan är: när ska man hinna träna?


Måste testa svärdträning!

image21

Jag har precis fått reda på att Sturebadet har kurser i svärdträning. Träffade instruktören Yoshi Yukawa i dag på Hasseludden. Det var för övrigt jätteansträngande att gå på en presskonferens på Sveriges bästa spa och bli serverad sushi och grönt te, ta sig hela vägen till poolen och simma 1000 meter. Och dessutom få betalt för det. Funderar du på att besöka Yasuragi? Då kan jag berätta att det inte finns något gym där, men lugnare träningsformer som qigong och meditation erbjuds. En annan idé är att gå en långpromenad i någon av Hasseluddens alla korridorer, det i sig kan vara ett sätt att få i gång pulsen för den mindre vältränade.
FOTO: HASSELUDDEN

Glidarbröderna på rullskidsjympa

image19

Jag och Madeleine på Friskispressen åkte till Östersund för att intervjua Mathias och Thobias Fredriksson. Vi måste ha skrämt livet ur dem när vi kom invaggandes som två jättepingviner med våra stora bebismagar. Den enda infon de hade fått var att de skulle ta med sig sina rullskidor. Efter handskakningen bad vi dem att knäppa på utrustningen och rulla in på ett pågående jympapass. De hade inte mage att säga nej med en gång och gick in i herrarnas omklädningsrum och hade en lång överläggning. Men de rullade lydigt in på passet och tittade sig oroligt omkring efter någon dolda kameran-gubbe. Läs hela reportaget här!

 


Var fan är solhatten?

image18
Jag älskar reaktioner! Särskilt när det är oväntade sådana. Jag gjorde ett reportage i Skåne med min man och mitt barn som handlade om hur man kunde träna tillsammans med sitt barn, eller rentav med barnet som vikt. Några av bilderna såg lite farliga ut och vi diskuterade länge om vi verkligen skulle publicera jobbet. Tidningen kom ut och jag väntade på reaktioner från läsarna. Den som kom löd typ så här:
Herregud, varför har barnet inte solhatt? Borde inte Friskis&Svettis ta lite ansvar?



Har du mage att träna?

image17
Här kommer en snabb återblick från gravidjympan på Friskis&Svettis som jag gick på när jag väntade barn:

Det första jag ser när jag kommer in i jympasalen är en stor otymplig koloss. Det är precis en sådan människa jag inte vill förknippas med. När jag börjar gå mot utgången, ser jag att hon envisas med att följa efter mig. Först då inser jag att det är min egen spegelbild. Skamset stannar jag kvar och tittar på ledaren som precis har presenterat sig och fortsätter med allvar i rösten:
Ändtarm, slida, urinrör. Urinrör, slida, ändtarm.
Ingen av de 14 andra motionärerna drar på mungiporna. Sedan kommer samma ord igen och fortsätter som ett mantra i den annars knäpptysta salen.
Vi tränar knip, vilket är jättebra. Det är bara det att jag håller på att kväva mig själv på grund av ett skrattanfall som absolut inte får uppdagas.
När musiken äntligen drar i gång, andas jag igen. Det blir många svenska softa låtar. Höjden av ironi kommer när All I wanna do is make love to you ljuder ur högtalarna.
Nej, jag skulle inte tro det. Det är liksom redan gjort.

OMDÖME:
Sammandragningar: Konstigt nog inte, men det beror nog på att jag fegade ur i vissa övningar.
Behov av lustgas: Nej, bara vatten.
Inside information: En bebisprotest i form av en kickspark när jag la mig på rygg under en knipövning.
Sura uppstötningar: Ja, efter halva passet trots förebyggande Gaviscon.
Eftervärkar: Nej, behövde ingen smärtlindring.

Text: Sofie Sarenbrant, graviditetsvecka 28 (tydligen vandrar pojkarnas testiklar ner från buken mot pungen just nu. Hoppas att det blir en pojke, annars är det absolut inget som motionerar i min kropp).

Snusk i omklädningsrummet

image15

Har du sett mer än du egentligen vill i omklädningsrummet? Här är några exempel på människor man helst vill slippa:

Enhandsjonglören

Han står gärna bredbent, nära sin skåpsgranne och pratar högt och tydligt. Ena handen drar sig hela tiden till hans käraste kroppsdel. Han drar lite eller bollar lite nonchalant med den fram och tillbaka, avspänt och till synes helt omedveten om vad han egentligen håller på med. Föreställningen, där han visar de senaste konsterna som hans könsorgan har lärt sig, kan pågå länge. Enhandsjonglören klär alltid av sig fortast av alla och är sist på med kläderna. Yttre kännetecken: man runt 50 år, är ofta över medellängd (åtminstone i de nedre regionerna), hyfsat vältränad, lätt brunbränd och har god simultankapacitet.

Snuskhummern
Hör du ett klingande ljud mot kaklet inne i duschen, så vet du att Snuskhummern är i full aktion med att raka sig och slå av den fulla hyveln mot väggen. Kommer ett efterföljande knipsande ljud, kan du riskera att bli träffad av en gul tånagel om du råkar passera vid fel ögonblick. Snuskhummern drar sig inte för att avlägsna generande hårväxt, eller andra långt gångna utväxter i offentlig miljö. När ska det annars bli gjort? Den lite mer avancerade Snuskhummern bryr sig inte ens om att gå på toaletten för att uträtta sina behov, vare sig det handlar om nummer ett eller två. Herregud, avlopp som avlopp, skit samma om någon blir äcklad.

Klicka här för att läsa om andra läskiga typer som finns i omklädningsrummet. Hoppas att du inte kan identifiera dig med någon av dem.
Illustration: Lasse Eriksson

Elsa Hosk är tydligen inte känd

image14
Fotomodellen Elsa Hosk var med i Friskispressen under vinjetten Kända träningsskor. Reportageserien går ut på att man träffar en känd person på träningsgolvet och intervjuar/fotar i samband med det. Elsa berättade om sin modellkarriär och hade redan då varit med på typ alla damtidningars omslag och gjort stora kampanjer för populära märken. Efter att reportaget hade varit med, kom en insändare:
Tycker att hela serien Kända träningsskor verkar dötråkig och senaste artikeln om Elsa Hosk var botten. A. Hon är inte ens känd. B. Hon är inte intressant. Osv. Nä, bort med kändisarna. Osv...
Ursäkta, har jag missat något, men vill folk inte läsa om kändisar? Och vem räknas som känd? Loket? Madonna?
PS. På tal om mitt tidigare inlägg (se nedan), den här bilden skulle ju vara grym som profilbild ;-)

För ful för att blogga?

image13
Från början hade jag en hyfsat snygg profilbild på mig själv, men bytte snabbt ut den till bild nummer 1. Den är tagen när jag testade undervattensrugby och jag tycker att jag påminner starkt om en guppy, så det var ju lite kul och hade dessutom en träningskoppling. Men då säger min man att jag är alldeles för ful och att ingen någonsin kommer att gå tillbaka till min blogg. Är det så?

Här har jag lite förslag på andra bilder:

2. En helt vanlig porträttbild på mig, svartvitt gör det hela lite snyggare. Gäsp.
3. Iklädd röd pageperuk med en överdos av Photoshopeffekter. Inget man går på gatan med om man säger så. Eller det är kanske just det man gör.
4. Blondinbella är ju störst i bloggvärlden, alltså kanske jag är tvungen att ha min superblonda Marilyn Monroe-bild som är tagen från en lookalikefest?
5. Specialeffekterna i Photo Booth är ju kul. Den här bilden skickade jag till min man och skrev Tack för i natt. Han svarade aldrig.
6. Okej, det är bara att inse att jag inte klarar av att leva upp till utseendekraven här i bloggvärlden. Får hyra in min syster Tyra Sjöstedt som är fotomodell.

Kom gärna med din åsikt! Bäst motivering vinner Paolo Robertos bok Träna en kvart om dagen. Chanserna ökar om du inte svarar bild nr 6.

Ljuger om idrottskarriären?

image10

När Mona Sahlin var idrottsminister, var hon med i ett reportage i Friskispressen. Eftersom hon hade vunnit DM i kula i sin ungdom fick hon visa vad hon gick för på Rosenbads takterass. Hennes bristande teknik fick mig att ana att hon faktiskt inte hade varit någon stjärna. Därför kollade jag upp det hela med friidrottsexperten A. Lennart Julin och han svarade så här:
Mona Sahlin har inte satt några minnesvärda spår i friidrottens annaler. Om hon verkligen har tävlat, så slutade hon i god tid innan hon blivit tillräckligt gammal eller bra för att märkas, till exempel att komma med i Sverige- Bästas ungdomslistor. Dock kan det inte uteslutas att Mona skulle kunna ha vunnit skol-DM för sydöstra Storstockholm när hon gick i 6:an.
Det visade sig att Julins förmodanden om Mona Sahlins uteblivna friidrottskarriär stämde mycket väl. På Idrottsgalan som var precis efter intervjun, fick han tillfälle att konfrontera ministern i frågan och det handlade just precis om en lokal skoltävling. Konstigt att hon plötsligt mindes det, för när jag ringde hennes presskontakt vid ett flertal tillfällen, var svaret detsamma, att Mona Sahlin nästan var helt säker på att det var ett distriktsmästerskap.

Den flygande italienaren

image9
Paolo Roberto kör lite högre armhävningar än de andra på Friskis&Svettis. Men intensivjympan är inte att förakta. Passa dig då din 70-åriga granne på träningsgolvet plötsligt avverkar 20 enarmsarmhävningar utan minsta ansträningning. Själv fick jag nästan åka ambulans efter att ha varit med på uppvärmningen. Jag fick hålla minen och låtsas som om jag inte gör något annat om dagarna. Jag jobbar ju för guds skull på en träningstidning och då är man ju sjukt fit. Eller?! Reportaget med Paolo där han bland annat talar ut om sin relation med Lisbeth Salander kommer i nästa vecka. Då får du faktiskt pallra dig i väg till närmaste träningslokal och hämta ett ex! Övningen på bilden kallas Den flygande italienaren.

Nerbajsad världsrekordhållare

image8
Tjecken Roman Sebrle är förste man över 9000 poäng i tiokamp. Den här bilden fångade jag lite hastigt och lustigt i Götzis. Han råkade dyka upp på restaurangen där vi satt och åt. Min man (före detta tiokampare) och hans kompis, också tiokampare, blev förstås eld och lågor. Jag blev framröstad att agera skjutjärnsfotograf. Avskyr sådana uppgifter när jag är på semester. Fram med kameran, i väg med våra barn och fråga Sebrle om han ville vara med på bild tillsammans med de små. Han hade inte så mycket att säga till om, allt gick väldigt snabbt. Anledningen till att bara ett barn syns på bilden är att min kära dotter var fullständigt nerbajsad. Roman hade henne på höger arm, men returnerade henne omgående. Jag förstår varför.

Crazy Kronberg

image7

Det är ingen hemlighet att Robert Kronberg är lite crazy. Den absolut konstigaste intervjun har jag i alla fall gjort med just honom. Den publicerades i Expressen efter inomhus-VM i friidrott i Lissabon 2001 under rubriken Jag lever ett vilt liv när jag sover. Här är ett utdrag:


LISSABON. VM-fyra och nytt svenskt rekord.
Robert Kronberg vet hur han ska skrämma sin motståndare.
Speciellt om han delar rum med dem.
- Jag lever ett vilt liv när jag sover, avslöjar vår nya
häcklöparstjärna.

Vilken häck tycker du bäst om?
- Det beror ju på lite - kvinnohäckar är ju det som jag tänder på
mest. Det är två helt olika känslor - om jag står vid en häck på
ett träningspass så får jag ju ett självförtroende som jag inte får
någon annanstans.

Ryktet går att du attackerar folk i sömnen - stämmer det?
- Ha, ha, jag har gjort många konstiga saker - jag snackar alltid i
sömnen och lever ett vilt liv när jag sover.
- Jag kan berätta långa dikter som är osammanhängande och så kommer
man på sig själv till slut. När Stefan Holm och jag delade rum på
Globengalan så vaknade jag av att jag stod vid hans säng och letade
efter något. Han bara hoppade till och jag bad om ursäkt och så la
jag mig och skämdes.

Är det någon i truppen som vågar dela rum med dig?
- Det är väl de närmast sörjande och de som är ovetande som får göra
det.

Har du någon flickvän som drabbas?
- Jo, fast hon har vant sig. Hon har nog utvecklat en speciell
teknik mot det.

Och att du snor japaners kuddar då - hur är det med den saken?

- Det var faktiskt en österrikisk häcklöpare som jag bodde med på
Globengalan förra året. Jag vaknade med hans kudde.
- Jag känner inte honom så väl, så det var ju pinsamt. Ingen av oss
nämnde något om det.

Har du sprungit häck i sömnen också?
- Jag kom ihåg när jag sprang junior-EM 1995. Natten innan hade jag
tagit på mig spikskor och linnet i sömnen och skulle springa
OS-final på 100 m (skratt).

Missa inte Kronbergs krönika i Friskispressen som kommer ut nästa vecka!

Börja lyfta skrot Thomas Östros?

image6

Jag kunde inte låta bli att klippa ut Thomas Östros när någon sjukt rolig illustratör på Dagens Nyheter hade gjort honom till en klippdocka. Östros som är vice ordförande i riksdagens näringsutskott, ser nästa undernärd ut. Jag tycker att han borde gå och gymma regelbundet för att hålla kroppa i trim. Är det någon som kan argumentera emot det?

En jävligt pissig kvinnosyn

image5
Efter ett gästspel som sportreporter på både Expressen och Aftonbladet, valde jag att skriva en debattartikel om hur det är att vara kvinna på en sportredaktion. Det är precis en sådan artikel man ska skriva om man vill bli avskydd av manliga sportjournalister ;-). Å andra sidan var den enda personliga reaktionen till mig från en kvinna som undrade om det var okej att översätta en del av texten till någon finsk kurslitteratur. Så det kanske inte var så många som brydde sig i alla fall? Boken går att köpa hos arenagruppen.se

Guld-Stefans fotbollsöga

image4

För några år sedan träffade jag höjdhopparen Stefan Holm i Karlstad och gick på Ki jympa med honom. Eftersom han drömde om att bli fotbollsproffs som liten och fortfarande är en fotbollsnörd, hade jag fått för mig att jag ville fota honom i fotbollslinser. Det var bara det att det inte fanns några sådana linser i Sverige. Någon dansk kille skulle skicka mig ett par, men då var han tvungen att få godkänt av Stefans optiker. Allt var rätt krånligt och linserna kom inte fram i tid. Så två veckor efter intervjun fick jag åka till SVT och passa på att få en porträttbild på Stefan efter en inspelning. Då var han ju färdigsminkad och klar, perfekt. Hela projektet var rätt tricky, och hade gått att lösa på några minuter i Photoshop. Men, men, det blev ju bra till slut. Vissa har till och med trott att det var Olof Mellberg på bilden. Och det tar jag som ett gott tecken!

Årets kock på jympan

image3

Tom Sjöstedt borde ha blivit innebandyproffs, men nu är han i stället tung mittfältare i division sju (fotboll). Vid sidan av sin idrottskarriär lagar han också mat. Men när den här bilden togs var han faktiskt på jympa i Södertälje med sina kompisar i kocklandslaget. I höst är det OS i Erfurt. Sverige bör vinna.

RSS 2.0