Önska dig en kändis!

Jag har skrivit ett antal reportage där jag har träffat en kändis på träningsgolvet.
Men frågan är vem du skulle vilja se i ett sånt reportage i Friskispressen?

En ska bort, gissa vem!



För fem år sen gjorde jag en liten plåtning på F&S Hornstull och så högg jag en person på gatan utanför.
Det resulterade i en utställning som såg ut ungefär som ovan. Nu har jag fotat av en dålig utskrift, men det går kanske att se tillräckligt ändå. Kan du gissa vem som INTE tränar på F&S?

Helgens största skratt



Min kompis skulle överraska sin kille och hade beställt en fondtapet till hemmet. När hon hämtade ut paketet på Konsum förstod hon direkt att något var konstigt, själva rullen var miniliten. Det tog lite tid innan hon insåg att hon hade missuppfattat millimeter och centimeter. Så när hon rullade ut den dyra tapetrullen, var den lika stor som ett A3. Men visst var den fin? Kanske ska lägga bud på den till dockskåpet jag ska inreda?


Tapeten på bilden ovan är en nyhet från Designers Guild och ska sitta i lekstugan!

Samma pose :-)

 

Garvade lite åt min egen blogg när jag insåg att posen var slående lik! :-)

Dagens träning



I dag körde vi familjejympa. Det var lynchstämning redan utanför salen. Vi var en kvart för tidiga och minstingen fattar inte sånt. Hon vrålade av panik när hon inte blev insläppt direkt. När det väl var dags, hade vi ganska kul. Men jag erkänner att det inte var så mycket träning att skryta med för min del. Får kanske kompensera med ett pass Flowin eller ännu hellre en jogg i skogen. Barnvakt, någon?

Läskigaste barndom jag hört talas om



Tjejen som döljer sig bakom hunden på bilden har den i särklass grymmaste uppväxt jag någonsin hört talas om. Jag träffade henne i går för en intervju till nästa nummer av tidningen. Hennes liv handlar om brutala övergrepp redan från spjälsängstiden. Inte nog med det, hon blev även drogad och grovt misshandlad. Hon visade sina armar som hon skurit sönder och samman. Livet är så fruktansvärt orättvist. Jag tror att intervjun kommer att bli en stark och smärtsam läsning, men samtidigt oerhört viktig att sätta ljus på. För inget barn i världen ska behöva genomlida det hon gjort. Helst av allt skulle jag önska att Soc och polis kunde agera lite tuffare mot misstänkta föräldrar som inte borde få komma i närheten av barn.

Svårflirtad Adam Tensta



Här är förresten bilden jag tog på Adam Tensta som prydde förra omslaget av FP. Adam var oerhört svårflirtad. Att få honom att skratta så här borde leda till Årets bild, men eftersom inte alla vet att han är blyg, kanske bilden inte ser så mycket ut för världen? För dig som är fotonörd: Canon D5, 1600 ISO, bländare 2,8, utan blixt inomhus, med mitt favvoobjektiv (fast 50mm, 1,4).

Årets julklapp för allergiker


Här har vi julklappen som skulle få min äldsta dotter att gråta av lycka (hoppas pappa läser, det är enda gången jag kommer att göra ett inlägg om hundar). Det här är den mest verklighetstrogna valpen någonsin, enligt tillverkaren. Det är en golden retrievervalp i naturlig storlek (är det rasen?!)  Han sitter upp, ligger ned, tigger och räcker dig tassen när du ber honom. Han älskar uppmärksamhet från sin husse eller matte och svarar på din beröring genom att gosa med nosen och göra ljud som en riktig valp. Nackdelen är att han kostar nästan lika mycket som en riktig hund, 2 500 kronor, men han är mer lättskött.

Ska det vara så svårt att komma i tid?

Ärligt talat, du som aldrig någonsin kan passa tiden till något viktigt, som ett jobbmöte, lämning på dagis eller skola eller annat där andra människor drabbas, nu får du förklara dig! För jag fattar verkligen inte varför det är så himla svårt.
Häromdan var jag på ett föräldramöte och problemet med sena lämningar/hämtningar kom upp. Visst, jag vet att det inte alltid är så lätt att komma i väg, det är ju inte jättekul när man äntligen lyckats få två barn att klä på sig och precis låst ytterdörren. Klockan tickar och vi har fem minuter på oss. Då bajsar någon på sig (observera, inte jag).
Men alla andra gånger? En person kläckte ur sig att "tid är inte viktigt för mig". Då höll jag på att gå i taket. Det spelade liksom ingen roll att vi förklarade konsekvenserna för andra då någon kommer försent. I hans verklighet var tid inte viktigt. Jag blir galen.

Vad har du för tvångstankar?

Efter äggskalserkännandet kom jag och tänka på två jag känner som har världens roligaste (?!) tvångstankar. En av dem har fått för sig att hon måste cykla efter Högvakten om den kommer ridandes genom stan. Hon kan liksom inte låta dem passera, utan måste förfölja dem. Oftast med tårarna rinnandes ner för kinderna.
Men den andra är nästan ännu knäppare. Den här personen gick in i en hiss en gång som hade ett trasigt fönster och fick panik. Hon plågade sig med tanken att hon var tvungen att sticka in huvudet i hålet.
Har du något att komma med efter att ha läst det här, så shoot!

Vilken kändis är jag lik?



Här kommer några frågor som jag har fått:

Tyra:
Känns det jobbigt att ha en sån snygg syster? (haha skämt-fråga)
Svar: Det bjuder jag på. Men jag vet inte hur jag ska leva med att du hade 15 748 besökare i går på din blogg. Det är lika mycket som jag haft sammanlagt sen jag startade min.

Tommy: Varför sover du och arbetar du med hörselskydd?
Svar: På natten för att barnen skriker, på jobbet för att chefen skriker. ;-)

Trogen magstarksbloggläsare undrar: Vilken kändis tycker du är lik?
Svar: Jag skulle gärna vilja vara lik någon supersnygg Hollywoodstjärna, men inser att det närmaste jag kommer är Thomas DiLeva.

Nyfiken:
Din bästa och sämsta egenskap enligt dig?
Svar:
Bästa att jag aldrig ger upp, sämsta att jag har alldeles för många bollar i luften. Jag vill för mycket, helt enkelt.






En helt vanlig kräkdag



Stressa till dagis med nummer ett, hem och torka kräks i stoppad soffa vars tyg inte tål maskintvätt, duscha ledsen och frusen fyraåring och sortera tre olika tvätthögar som har akutbehov på grund av barnsjukdom. Maskintvätta sofföverdrag ändå, städa golv, lika bra att dammsuga. Ringer jobbets sjukvårdstjänst, ringer jobbet, sms:ar annan kollega som också vabbar och loggar in på Försäkringskassans hemsida. Fyraåring hungrig, kan hon äta? Hon får avsköljda fiskbullar och potatis. Hör henne dra sin matramsa "Maten på bordet, händerna i knät, varsågod och kräks!". Mat till mig, just det. Smygäter ur Cantucchinipåsen, blir inte mätt.  Gör lite hemträning med Flowin och säger till Kharma att jag kommer att kräkas när jag ska göra sista övningen. Så jobbigt. Snäll dotter hämtar kräkshink.
Men, å andra sidan är det ju inte varje dag man får se Lilla Sjöjungfrun II.

Äggknäckarångest

Nu undrar jag om jag är ensam om att alltid hålla andan när jag ska knäcka ett ägg? Varje gång håller jag andan när ägget närmar sig skålkanten och så i sista sekund ångrar jag mig och avbryter. Sedan håller jag på så där ett par gånger tills jag säger åt mig själv att skärpa mig och så tar jag i och blundar samtidigt som äggskalet krackelerar. Snälla, säg inte att jag är ensam om det här. Det är ju sjukt.

Kocklandslaget under press



Trettiosju helt fantastiska kreationer (maträtter) som alla har sina egen historia, unika tänk och innehåll visades upp i dag på NK. Det var första gången svenska kocklandslaget presenterade det Kalla Bordet som de ska tävla med i OS om tre veckor. Temat är Dancing Queen. Domare från Tyskland fanns på plats för att kritisera. Och om de gjorde det. Här pratar vi ord och inga visor. Alla i laget hade varit vakna hela natten för att gelea rätter och gelea av vid rätt tidpunkt för att maten skulle se perfekt ut. Konditorn Håkan Mårtensson satt på en trappa med händerna över huvudet och höll på att svimma. Han har slitit dag och natt i ett halvår med Abbas otroligt häftiga scenkläder gjorda av socker. De tyska domarna tyckte uppenbarligen inte att kläderna var lika häftiga som jag. Det känns som om den samlade medieskaran missade dramatiken helt, men de som kom från nyhetstidningarna kanske inte hade någon större gastronomisk bakgrund. Tom blev intervjuad av Expressen och jag utgick från att reportern som höll i micken valde honom bara för att han är Årets kock, men när han frågade vad Tom hette, förstod jag att han inte hade en aning. Men jag klandrar honom inte, jag visste inte vem Marc Anthony var när jag skulle spontanintervjua honom en gång när jag själv jobbade för Getingen.

PS. Jag avstod från att smaka av champagnen som serverades. Det fanns inget rödvin att blanda med.

Fråga mig vad som helst!



Ännu en gång har jag fått inspiration från Petras blogg, kul!
Jag är grymt taggad för att svara på frågor från dig.
Du kan fråga vad som helst som inte har med barn, träning, bloggande och arbete att göra.
Skojar bara. Fråga precis vad du vill, det viktiga är ATT du frågar.
Tommy, till och med "Vilket djur skulle du vilja vara" kanske går igenom filtret och besvaras! :-)
PS. Snyggingen på bilden är inte jag, men det finns ett starkt band mellan oss.

Grattis Makkan!

Nu har jag utsett en vinnare till träningsväskan bland 42 jättebra motivationstips. Läs Makkans segersvar:

Lösningen stavas: E N D O R F I N. Man måste ge sig på något där man får slita ORDENTLIGT så att kroppen belönar per automatik. Minst 2ggr/vecka i tre veckor och det underliga suget finns plötsligt där. Har man tur hinner man redan under ”inkörningsperioden” uppleva passet när allt flyter och man är ostoppbar. När väl det är gjort VILL man bara få uppleva det igen. Mao går stavgång/jogging och lam styrketräning fetbort.

Makkan, det kommer ett mail till dig! :-) De bästa tipsen plockar jag ut och har med i nästa nummer av Friskispressen!

 

 


Hjälp, jag är extremt flygrädd



Träffade precis min granne som är pilot. Friskispressens redaktion har nämligen bytt adress till Gateau på Ålstensgatan. Det bästa med det är att man sitter tillgänglig för sina läsare. :-) Jag lattar och förbereder min svåraste intervju någonsin (berättar mer sen) och då kommer min trevliga granne in på fiket och jag frågar om jag kan få en privat våga-flyga-kurs av honom. Nej. Några peppande ord? Nej. Då blir du nog bara mer rädd. Okej, tack för den.
Jag har inte bloggat på några dagar, eftersom jag har varit i Budapest med mamma. Det innebar förstås att jag också har tvingats flyga. Utan man, utan barn. Jag satte mig på ett plan och lämnade hela mitt liv hemma. Det gjorde mig fullständigt skräckslagen. Benen skakade, pulsen stegrade, och en elak röst i mitt huvud sa att jag aldrig mer skulle få träffa min familj. Jag var så kritvit i ansiktet att min mamma till och med frågade om vi skulle strunta i resan. Ja, skrek hela min kropp och själ. Nej, rättade mitt förnuft. För det är ju faktiskt farligare att gå över vägen än att flyga. Men ingen statistik i världen kan få mig att ändra mig i ångesten jag känner när spekulationerna far i väg. För OM det mot all förmodan skulle hända något, jag säger OM, då är det bara att sitta där fullständigt hjälplös och hoppas. Hålla tummarna för att piloten fixar det. Det är där det brister för mig. Så här i efterhand var det inte alls smart att flyga 11 september. Onödigt påfrestande för en som jag. Och det var inte roligt att Sterlings flight var försenad fyra timmar så jag inte var hemma förrän tre i natt. Jag har fortfarande inte träffat barnen. Men jag känner hopp.

Min man vs Martin Stenmarck



Ja, det fanns fler kändisar i startfältet på Stockholm Triathlon än Margarinambassadören Tommy Sarenbrant. Så vem av dem var bäst? För det första fegade Martin och körde en enklare variant, sprintgrenen, men ändå:

Simning:
Martin Stenmarck 18,44 (750m)
Tommy Sarenbrant 28,20 (1500m)
Växel 1: Seger Martin med 6 sek.
Cykel:
M: 42:00 (2 mil)
T: 1:18 (4 mil)
Växel 2:  Martin måste ha fuskat. Fanns ingen tid.
Löpning:
M: 25.11 (5 km)
T: 52.15 (10 km hade dock varvtid på under 25)
Så om man inte lägger till sång i sammanhanget, måste jag nog (sorry Martin) säga att Tommy var bättre!

Dagens baddräkt



Hysterisk, tantvarning eller lite rolig?

En aning överdrivet?



Fick ett pressmeddelande om nya barnvagnar och kände direkt att bilden kanske var snäppet överdriven för att marknadsföra en barnvagn? Funderar just på hur lång slutartid som krävdes och om modellen fortfarande är vid liv.

Falskt anklagad

Jag har blivit drabbad av ett elakartat rykte som jag inte vet hur jag ska stoppa. I lördags var jag på fest med min rosaklädde man och vi drack champagne. Vid middagen övergick jag till rödvin tills jag plötsligt såg den tuffa tjejen mittemot som hade en helt egen flaska skumpa. Varför dricka rödvin när det finns bättre, tänkte jag och drack ur det sista vinet och började sedan om med Père et Fils. I samma glas (tänker förstås på miljön). Det var här någonstans det hela gick snett. Födelsedagsbarnet (som visserligen fyllt 40 och kanske därmed försämrat närseendet) konstaterade att jag hade blandat. Jag skrattade bort det hela, men det skulle jag inte ha gjort. Dagen efter spreds ryktet i hela Bromma om hur ”Sofie blandar rödvin och champagne”. Jag funderar på allvar på att anmäla mannen för förtal, men inser att det är ganska meningslöst då han bossar på en advoktbyrå. Vad fan gör man?

Min husfotograf dominerar!

Jag fick ett infall och anmälde Tommy, mig och min pappa till en fototävling. Av säkert 1000 bilder fick en av mina lagmedlemmar ett hedersomnämnande av Pieter Ten Hoopen som var domare. Gissa om det var jag som jobbar som fotograf eller om det var min pappa som har varit proffsfotograf i över 50 år som fick en bild uppmärksammad? Eller var det kanske han som jobbar på ett it-företag som drog hem vinstlotten? Ja, precis. Stort grattis Tommy! Så här ser bilden ut, där Tommy dessutom figurerar själv eftersom han plåtat med självutlösare:


Kristina Lugn uthyres!



Jag måste verkligen rekommendera att ha en lookalikefest. För vem som helst kan verkligen dyka upp.
Som på min fest där Kristina Lugn plötsligt kom in genom dörren. Hon var så klockren att jag funderar på att hyra ut henne om någon har behov av en kändis på en fest. För övrigt så döljer sig min egen mot bakom utstyrseln. Kan du gissa vilka de andra försöker se ut som?

Jag ryser och gråter!

Det här är det absolut häftigaste jag har varit med om (efter att ha stått där ett antal gånger innan och sett Tom komma trea och tvåa i Årets kock). Då var jag så ledsen för hans skull och den här gången var jag lycklig i flera veckor efteråt. Nåja, åtminstone några dagar. I dag måste jag tillåta mig att härma min bloggsyster Tyra och visa klippet som en hyllning åt min bror och Sveriges absolut bästa kock som fyller år i dag – Tom!



PS. Min syster var på Friskispressen i går. Om du är nyfiken på vilken litteratur hon fastnade för i bokhyllan (de absolut smalaste böckerna), så får du helt enkelt gå in på hennes blogg och se. Jag har inga kommentarer.

Modejobbet, testplåtning



Det är inte så att jag tänker avskeda min husfotograf, men i dag blev det inga höjdarbilder. Vi passade på att köra en liten fotosession när barnen skulle somna. Från disk, välling och tandborstning till knallrosa highlighter. Livet blir ju inte roligare än man gör det. Kan inte bestämma mig om jag ser skräckslagen ut på bilden eller lite förvånad i positiv bemärkelse?

Vem är du?



Här är jag! Men jag är sååå nyfiken på vem du är som läser min blogg (tack Petra för idén om att fråga).
Det absolut roligaste med att blogga, eller kanske egentligen det enda roliga, är alla kommentarer.
Feedback är underbart!
Så please, kan du inte skriva lite kort om vem du är och vad du helst vill att jag skriver om. Om du orkar och hinner, ge gärna något exempel på inlägg du gillar snedstreck sådana inlägg jag helst inte ska ägna mig åt.
Stort tack på förhand!
PS. Om du vill se mig i andra konstiga skepnader, rekommenderar jag dig att klicka in på det tidigare inlägget För ful för att blogga?

Dagens presslunch …

… var på Fredsgatan 12. Om du ögnar menyn här, så förstår du varför jag är så mätt att jag knappt kan röra mig:

Antipasto
Fjällröding confit med pepparrot och äpple
Karljohansvamprisotto med oxmärg och syrad lök
Hjortsaltimbocca med selleripuré och baolovin
Italiensk grönsallad med parmesan, psitou och 12-årig balsamico
Hjortrontiramisu med kardemumma

Vad ska man säga om betyget? Melker, i dag var du bra, väldigt bra. Måste göra ett lite tillägg: Melker berättade att han har en tolvårig dotter som tävlar i skidåkning: ”Förra vintern var inte så kul, då fick jag åka upp till Dalarna och vara portdomare var och varannan helg.” Som krögare lär man inte ha så mycket fritid, så jag förstår verkligen att det känns bistert att den lilla tid som återstår vigs helt åt några portar.

Vinglig utmaning



Blir faktiskt lite sugen på den här snyggingen för 1080 spänn. Men jag ser redan hur sönderslagen jag kommer att bli, även om sjutton år på hästryggen borde ha gjort något för balanssinnet. Missa inte Cirkus Victoria på Ålstensängen i sommar, jag kommer in i akt fyra om allt går som jag tänkt mig :-)

Fanns linser år 1187?



Egentligen vill jag inte vara så neggig, men jag var och såg Arn häromdan. I en av de allra första scenerna är Sofia Helin inzoomad, nära, nära. Och det första jag ser är hennes linser. Intressant, hade ingen aning om att det fanns linser redan år 1187 när filmen utspelar sig. Synsam måste ha gått i bräschen och varit före sin tid.

Typiskt



Såg de hör stövlarna på en pressvisning i våras och det var liksom det enda som jag fastnade för hos Puma. Tror du att de finns att köpa? Nej, ingenstans. Varför gör de snygga saker som de inte säljer. Någon?

Humoristiskt PR-knep



Det här är precis min humor. För du vet väl vad PR-chefen för kocklandslaget heter (på riktigt)?
Nähä.
Han heter i alla fall Evert Bränd. Så jävla bra!

RSS 2.0