Född pessimist?

Efter intensivpasset på City i dag går jag över gatan på ett dumt ställe där fotgängare borde fatta att de inte ska vara. Självklart stannar en bil till och tutar uppfodrande på mig. Jag ignorerar. Men bilen svänger runt, kommer efter mig och tutar hysteriskt. Jag fattar inte hur någon kan bli så uppretad på en dum idiot (jag) som går över vägen där det inte finns ett övergångsställe. Min mest positiva tanke är att någon vill göra mig uppmärksam på att jag tappat något. Inte ens i min vildaste fantasi reflekterar jag över att personen som tutar faktiskt kan vara någon som 1. Känner mig. 2. Flirtar med mig. Mycket riktigt var det inte heller någon som flirtade med mig, men det var ju för fan jympaledaren himself som bara ville vinka glatt åt en utpumpad motionär. Så typiskt mig att fatta nada. Förväntar mig tydligen att bli uppläxad. Trauma?
PS. Micke berättade, så lycka till på skönhetsoperationen på måndag, Mats!

Kommentarer
Postat av: Madde

vill du möta en äkta pessimistkompis vet du vem du ska vända dig till.

2009-05-07 @ 21:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0