Det blir nog ingen bok

Jag har bara inbillat mig allting.
Det finns ingen bok.
För om det skulle vara på riktigt borde väl boken ha kommit från tryckeriet nu?
Det enda som har kommit med besked är halsont och en blankett från Försäkringskassan.
Jag hittar inte ens mitt kontrakt med förlaget.
Men det är ju inte så konstigt om det aldrig har funnits.
Tvåbokskontrakt, jag skrattar på mig. Att jag gick på det. Wake up!
Först när jag får se boken med egna ögon kommer jag kanske tro att det är en sanndröm.
Tills dess – ridå!

Nej, nej, nej, nej …


… jag vill inte bli sjuk nu! Vill inte, vill inte! Redan i går kväll när jag var och testade ett nytt träningspass på Sats, kände jag mig seg. Och sedan under natten kom den där obehagskänslan i halsen. Nu sitter jag med en stor kopp hemgjord ingefärste med honung och håller tummarna. För jag blir nämligen alltid så genomförkyld och är ofta däckad i en vecka, minst. Då försvinner massor med dyrbar tid. Härlig tajming dessutom med boksläpp. Kul att möta media om en vecka med stor, röd svullen näsa och snor som rinner. När jag är sjuk kan jag inte heller ha kontaktlinser och måste då ha mina fula glasögon på mig. Precis exakt så som jag gärna vill visa mig. Det är väl lika bra att jag tar på mig bettskenan när jag ändå håller på!

Så nära men ändå så lååångt bort


Jag har rullat ut min dotter på köksbordet för att kolla att allt är bra. Och gissa hur sugen jag blir på att pussa henne! Men jag får i stället nöja mig med att försöka sätta upp henne på väggen. Jag beställde fototapeten på Proformat och är jättenöjd! Den blir perfekt i hennes koja som jag ska bygga! Återkommer om i vilken tidning det blir reportage om rummet! Wish me luck – jag och tapetlim brukar inte innebära succé.

Hjälp mig, jag är en singnjerings-analfabet!


Ja, du ser själv, det där gick ju inte så bra. Tur att det bara var ett genrep. Nu börjar bokreleasen närma sig med stormsteg och jag har ingen aning om vad som förväntas av mig. Jag har noll erfarenhet av signering, eftersom jag själv aldrig har stått i en kö för att få en namnunderskrift i en bok. Den enda bok jag har signerad hemma är Simona Ahrnstedts. Hon skrev en helt fantastisk text till mig som jag aldrig skulle kunna få till på tre sekunder, dessutom rättstavad. Så nu har jag ångest+några frågor:

1. Har du exempel på något bra jag kan skriva?
2. Måste jag ha med mitt efternamn eller räcker det med Sofie? Jag får liksom inte riktigt till det mellan n och b i Sarenbrant.
3. Bör jag gå och köpa en särskild penna?
4. Vad gör jag om någon jag känner igen kommer som jag har glömt namnet på?

Vecka 36 är en av Bokias 60 favoritböcker!


Wow, känns fantastiskt att bli utvald! Kolla här vilka fler böcker som är med!

Det finns alltid hopp!


Min man är hemma och sjuk (så bilden ljuger). Han hostar oavbrutet sedan en vecka tillbaka. Själv skulle jag bli galen, men inte Tommy. Han lyckas alltid hitta något positivt med allt när han är på det humöret. Så imorse sa han på fullaste allvar: ”Man kan ju faktiskt se hostandet som en slags träning. Om jag håller emot med magmusklerna, så kanske ett sixpack snart träder fram!”

Bellmanstafetten på 23,34!


Herregud, jag fattar ingenting. Hur kunde jag springa så bra – och så fint (se bild)! Jag är jätteglad att jag ens kom till Bellmansstafetten i tid då trafiken INTE var på min sida. Jag hann inte ens värma upp och det kanske är det som är min grej: Strunta i uppvärmning och nedvarvning. För efteråt fick jag springa till barnen som stod och grät för att de inte förstod varför jag bara sprang förbi dem under loppet och försvann …

Stenåldersträning inget för ormrädda


Läs vad jag tyckte om Primal walk i amelia som kommer ut i dag!
PS. Vad är fästingar bra för – varför finns de?

Intervjuad i senaste numret av Gravid


Nej, jag är inte med på omslaget, tänkte bara visa en blänkare från insidan av tidningen! Jag svarar tydligen att det här med bokskrivande är så roligt att jag får nypa mig i armen varje dag! Bra att bli påmind med tanke på att det just nu inte alls är något kul. För fem öre. Varje sekund är en plåga när jag bara går och väntar och väntar. På vad? Jo, på att få boken från tryck! Jag vill se den NU! Annars blir jag GALEN!

Oscar Jöbacks mål är att bli 100 år


Den här killen ser jag upp till – inte för att han är gift med Peter Jöback och för att han är en omtyckt aerobicsinstruktör. Nej, för mig är han cool för att han har så skön inställning till varför han tränar.
– Mitt stora mål i livet är att bli 100 år, allt över det är en bonus, berättade han i morse på en träningsfrukost hos Les Mills.
Oscar pluggar till samtalsterapeut och pratade om vikten av att vara närvarande i sin träning. Inte bara gå in och ”riva av ett pass” för att man borde, utan verkligen vara där och känna känslan i varenda muskel som anstränger sig. Och det kan jag lova att jag gjorde i morse när jag körde Bodypump och Bodycombat till grymt medryckande musik! Nu är jag superladdad för torsdagens Bellmansstafett!

Mina resultat i sjukampen


Sådär ja, då har jag avslöjat att jag inte är någon friidrottsstjärna. Men det var kul!

Ikväll är det fest för den här nya tidningen:


Yourlife ser inbjudande ut och jag vet att den innehåller mycket läsning, spännande!
Carina Nunstedt som startade mama och Family Living ligger bakom även den här=succé!
Så ikväll är det party och premiärläsning efter grillfesten på dagis, ska bli kul!

Springer jag häck eller hoppar jag höjd?!


Det är verkligen en bra fråga nu när jag ser bilden. Jag säkrade språnget en halvmeter för mycket av rädsla att slå mig. Slutsats: Gud, vad svårt det är att springa häck!!! Tyvärr skadade sig Tyra på sjunde häcken och fick bryta tävlingen för att åka till akuten. Bristning i låret och kryckor :-( Vi andra körde vidare sjukampen och fixade alla grenar på tre timmar. Resultat och fler bilder kommer senare! Kroppen känns … oväntat bra!

Svar på frågor om ”Vecka 36”!

Vad handlar ”Vecka 36” om?
– Om en gravid kvinna som försvinner på sin semester i skånska Brantevik! Se en film där jag berättar om handlingen, klicka här!

Finns den i butik?
– Nej, den finns än så länge bara att boka här, men vecka 36 kommer den ut i butik.

Hur lång tid tog den att skriva?
– Låååång tid! Det var blod, svett och tårar. Bokstavligt talat.

Var det svårt att få den publicerad?
– Ja! Det tog flera år av omskrivningar innan jag äntligen fick napp. Och då råkade två förlag bli intresserade samtidigt. Jag valde Damm förlag som gav mig tvåbokskontrakt! Se min film här hur jag jobbar.

Kommer du skriva fler böcker?
– Ja! Jag har skrivit en uppföljare som kommer ut i påsk!

Söndagens tävlingsdräkt är spikad!


Nu går min deckare att boka för 169 kronor!

Äntligen går det att boka ”Vecka 36” och få den hemkickad så fort den kommer ut (8 september). Med lite tur kan det bli tidigare. Klicka här om du vill köpa boken redan nu!


Snart åker vi!


Dags att packa ihop alla kläder och med våld pressa igen resväskan (varför tog vi inte två?!). En hel vecka har gått och vi har haft fullt upp. Det har inte funnits en enda minut över till att se på tv. Min dotter älskar att se på film, men hon har inte ens frågat efter det. Skönt! Vi har börjat morgonen klockan åtta och sedan kört på till tio eller elva på kvällen och sedan stupat i säng. Vattenrutschkanan har varit en succé, men även poolen, barnsportklubben, balkonghäng på kvällen med nötter, coca-cola och kortspel osv. För att inte tala om kompisen hon hittade redan första dagen! Jag kan verkligen rekommendera dig som har flera barn att göra en resa med ett av dem för att bonda. Det har varit supermysigt! Men nu längtar jag hem. Mest efter min lilla treåring som undrar vart jag tog vägen. Snart ska jag få krama henne igen, det ska bli helt underbart! Jag saknar också min man, även om han tror att jag suger som sjukamperska. Och så håller jag också tummarna för att min bok kommer från tryckeriet snart. Jag vill se den! Vad är det för vecka nu, 33? Snart vecka 36, håll ut!

Jag laddar med kara-t-robics


By the way, gissa hur gammal instruktören Charles är?

Fem dagar kvar till sjukampen mot Tyra

På söndag bränner startskottet av för 100 meter häck, höjd, kula, 200 meter, längd, spjut och 800 meter. Ja, jag ska göra en Carro Klüft – mot min syster Tyra Sjöstedt. Det som sårar mig djupt är att min man inte tror på mig i mer än två av sju grenar (läste jag på Tyras blogg). Han dissar min förmåga! Hallå, då vill jag bara poängtera alla mina fördelar: jag har med mina 32 år en enorm erfarenhet – jag har till exempel detaljstuderat Klüfts EM- och VM-guld på plats i Helsingfors och Paris. Det såg inte så svårt ut. Jag har fött två barn och klarar man det, ska man väl kunna fjånga i väg ett spjut några meter? Hur svårt ska det vara? Jag äger ett par spikskor, det gör inte Tyra. Än. Jag är just nu på ett ”hemligt” träningsläger för att toppa mig. Ja, mina damer och herrar, nu är det krig!!!


Här övar jag längdhopp på stranden.


Okej, landningen kan bli bättre. Men håll med om att jag blir farlig på söndag?

Dagens farligaste hopp


Nästa Stina Dabrowski? Nej, jag tror hon blir artist. Själv säger hon att hon ska bli musketör!

Välkomnande kaktus utanför hotellet


Ser du vad jag ser?

Vykort utan frimärke


Hej allihopa! Hoppas att ni har det bra där hemma! Här skiner solen nästan hela tiden och vi har fullt upp hela dagarna. Det är knappt att jag hinner starta datorn, vilket är skönt för en uppdateringssjuk dåre som jag. Det står optimistjolle och tennis på schemat i eftermiddag och sedan middag! Musklerna skriker av ansträngning efter gympass, golf och cirkelträning. Men musklerna måste utmanas för att inte förtvina, så allt är i sin ordning! Snart är jag redo för spikskorna igen (hoppas att du läser det här Tyra)!
Vi hörs snart, stora kramar
från mor och dotter Sarenbrant

Vad hände med min kropp?


Är det bara jag som tycker att den har säckat ihop i en onormal vinkel? Varför har ingen sagt något? Det hade varit kul att få reda på att underkroppen inte längre sitter ihop med överkroppen!

Min fotograf är ur form


Och det kan man förstå. Hon har gått på simskola, stått och matat bollar på driving rangen och spelat fotboll. Klart att hon är trött. Och så är hon bara sex år. Själv har jag knappt tränat någonting, men i morgon är det en total uppryckning som gäller! Och då ska jag vara tillräckligt vig. Kanske så pass att jag kan böja in huvudet i bild.

Värmerekord på Fuerteventura


Så här glad kan man vara trots att vi gick upp klockan fem i morse och har rest hela dagen för att slutligen komma fram till en 40-gradig öken. Det är sjukt varmt, sjukt! Sedan är jag nästan lite skärrad efter fem och en halv timmes flygresa. Varför då? Jo, jag har fått läsa halva Karin Alvtegens ”Svek”, skrivit ett kapitel på min chic-lit och kunnat ta det lugnt med bara en sexåring i sällskapet. Det är jag inte van vid. Så det blev på något sätt egentid även om det inte var det. I'm in heaven!

Separationsångest x 1000


Jag vet att jag har världens tur som får åka på jobbresa till solen en vecka. Ändå sitter jag på badrumsgolvet och gråter. Jag har precis råkat trampa i vit färg i vår nymålade trappa, men det är inte därför jag är ledsen. Jag har precis kramat min treåring för sista gången på en vecka och den insikten får mig att bryta ihop. Hon och jag är så tajta och jag längtar redan efter att få hålla om henne igen. En hel vecka, 168 timmar, nej det känns outhärdligt! Det är säkert nyttigt att få längta, men just nu struntar jag fullkomligt i det. Förnuft är en sak, känslor en helt annan. Jag vill inte vara ifrån henne. Det gjorde så ont att behöva säga att hon inte kunde följa med. ”Jo, jag vill!”, protesterade hon. Jag vill också, ville jag bara skrika, men fick bita ihop och torka mina tårar i smyg samtidigt som jag med hackig röst försökte sjunga ”Blinka lilla stjärna” för att få henne att somna. Avsked är vidrigt. Men resan kommer säkert att bli jättebra och jag är överlycklig att få ha min sexåring med mig. Det är vår första alldeles egna resa och vi har sett fram emot den länge! Så nu får jag ta och resa mig, snyta näsan, torka tårarna (det blev fler av att skriva det här), kliva på rätt trappsteg och gå upp och packa klart! För i morgon bitti bär det i väg! Uppdaterar när vi kommit på plats!

Och stort tack Linda Skugge!


Jag fattar inte hur den upptagna superkvinnan Linda Skugge hade tid att läsa min bok och komma med ett utlåtande till omslaget. Att läsa en bok tar ju flera timmar av ens dyrbara tid. Och nej, vi känner inte varandra mer än att vi setts vid något tillfälle/mejlats. Det är så schysst att jag inte finner ord. En dag hoppas jag att jag på något sätt kan ge tillbaka! Jag gör vad som helst för dig Linda – klipper din gräsmatta, tvättar din bil eller tar hand om dina vinterkräksjuka barn. Eller nej förresten, det sistnämnda tar jag tillbaka ;-)

Jag skrämde visst skiten ur Marcus Birro:


Det är helt fantastiskt att få sådana fina ord om ”Vecka 36” av Marcus Birro. Men framför allt fattar jag inte hur denne upptagna man ens hade tid att läsa min bok med kort varsel? Jag vet inte hur jag ska tacka honom för det. Vad tycker du? Ska jag ge bort vår bil? Hur som helst finns hans citat med på fliken till mitt omslag och jag blir lika glad varje gång jag tänker på det. Birro är själv aktuell med boken ”Att leva och dö som Joe Strummer” som ska bli så kul att läsa! Men det största av allt är att han i morse blev pappa till sitt andra barn – en liten flicka, stort grattis!

Jag blev kär i Toscana


Skål för Toscana dit jag åkte på resa för amelias räkning och besökte en ridskola, vandrade i bergen och gick på matlagningskurs. Se resereportage i amelia nr 18 som kommer i butik på torsdag! Eller varför inte scrolla ner här förresten! Mina två kameror jag hade med mig gick varma:


Den här hästen blev jag kär i.


Snälla, ni kan väl titta in i kameran på en bild även om jag inte jobbar för Horse&Hound?


Oj, en alldeles egen stuga för min man Tommy! Kunde väl knappast vara en tillfällighet?


Ridläraren som hade god hand med vildsvinet Nina.


Jag och Nina kom också bra överens!


Jaha, här är visst Tommy! Han är lite hårigare och kortare än vad jag mindes bara.


Traktorer är min barndom och det blev ett kärt återseende på Agriturismo Pelliccia.

Blev besvikelse när jag inte fick kasta mig upp en hästrygg och galoppera iväg.


Däremot fick jag vandra i blommiga bergen (Abetone).


Glad och helt ovetande om kommande skoskav.


Åt ena hållet var det blommor och åt andra …


… snö!


Hängbron Ponte Sospeso var mycket obehaglig att gå på, se film här!


Finmiddag på en restaurang i bergen.


Pistoia – en lugn och trevlig stad bortom Florens turiststress.


Härlig utsikt från stadens 66 meter höga klocktorn.


Matlagningskurs med gourmetkock som lärde mig (nåja!) laga pasta.


Fin teknik. Se honom in action i en film som jag gjort, klicka här!


Efterrätt som gick att handla på stadens torg.


Och fina skyltar till salu. ”The dog barks, the owner bites” blev jag lite sugen på.

Jag vill också ha en Lilla Gubben-trappa!


Så här fin trappa har mina kompisar! Om jag inte hade hälsat på dem hade jag sluppit sitta på kvällarna och klippa runda ringar i självhäftande plast … ;-)

Var tvungen att förnya mig:


Jag älskar verkligen min Desigual-kappa som jag köpte i Barcelona för flera år sedan (se inlägg nedan). När jag var i Kistagallerian i tisdags hittade jag en liknande i blå- och gröntoner för halva priset och slog till (se ovan). Såg att den även fanns här på rea!

Har jag inte världens bästa jobb?


Hit ska jag nästa vecka med min äldsta dotter. På jobb. Det kommer att bli svettigt värre. Riktigt, riktigt jobbigt. Vi ska nämligen bo på en träningsanläggning och testa massor med sporter och pass. Pust! Fattar du att jag får åka en vecka till solen för att träna – och skriva om det? Jag fattar i alla fall inte, men nyper mig hårt i armen. Vädret ser ju ut att bli hyfsat också:


Reportage om mig och ”Vecka 36”


Boklängtan tar kål på mig

Just nu är jag är som ett litet barn med myror i brallan. Ett barn som vägrar att somna på kvällen av rädsla för att missa sin födelsedag. Men det är inte min 33-årsdag om ett halvår som håller mig vaken. Det är min bok ”Vecka 36” som är orsaken. Det är så galet spännande! Jag kan jämföra det med att gå omkring i 40 veckor och längta efter sin bebis när man är gravid. Särskilt med tanke på att jag försökte bli bokgravid i typ fem år innan jag lyckades. I september förra året kom det positiva beskedet om ett tvåbokskontrakt med Damm förlag och sedan dess har jag gått och väntat och längtat. Nu är det bara en tidsfråga (8 september) innan jag äntligen är där och det är nu det är som värst. Det är som att gå över tiden och plågas varje sekund. Jag är rastlös som få. Som tur är har jag haft en uppföljare att skriva på, men i dag lämnade jag in den för läsning till min redaktör. Genast började myrorna i brallan göra sig påminda. Det enda som hjälper är löpning.

Jag älskar mina nya löpskor!


Asics Gel Noosa Tri, 1 500 kronor, Löplabbet!

”Alla kan springa en mil”

Åh, vad jag blev knäckt när någon sa det till mig i början av året när jag var otränad och trött. Jag kände mig långt ifrån att klara det. Men efter ganska mycket löpning under våren och sommaren, tänkte jag slå till på en milrunda. Och när jag läste min mans rapport efter Ironman kände jag mig nästan löjlig om jag inte skulle orka. Så här skriver han efter 3,8 km simning och 18 mils löpning: ”Kommer in och lämnar cykeln. Lägger mig ner på mattan bredvid hojen. Allt snurrar, ser dubbelt och stjärnor. Dags att göra min första maraton. Knyter på skorna, stoppar några Ipren 400mg i ryggfickan på linnet. Siktet är inställt på att gå skiten.”
Snacka om järnvilja. När jag drog i väg på min mil i måndags hade jag hela tiden hans ord i huvudet. Snacka om att det plötsligt kändes ganska lätt. Så kanske det ändå är så att alla kan springa en mil. Med rätt vilja.

Emma Hamberg bor i vår lekstuga?


I senaste numret av mama har jag gjort ett reportage om vår lekstuga. När man bläddrar dyker plötsligt Emma Hamberg upp och man kan nästan tro att hon är i vår lekstuga. Ganska kul, tycker jag! Här är några bonusbilder från det jobbet, klicka för att förstora:


Åh, jag bugar och bockar :-)


Jag är världens bästa mamma!

Morgonen började med följande konversation:

Treåringen:
Får jag gå till dagis i dag?
Jag: Ja, i dag är det öppet igen.
Treåringen: Jaaa! Du är världens bästa mamma!

Min innehållsrika deckarsommar!


Jag är i chock. Alla böcker här ovan har jag hunnit läsa på min semester. Inklusive att jag korrläste min bok ”Vecka 36” på min Iphone. Så mycket har jag inte läst de senaste fem åren då jag i stället har använt all ledig tid till att skriva. Först nu har jag förstått hur mycket jag har saknat att få vara inne i en spännande bok. Det är magiskt. Visserligen har alla redigeringsomgångar av mitt manus förstört lite av den där fantastiska känslan av att försvinna in i en story. Nu sitter en bitter osynlig tant på min axel och gnäller tyst för sig själv så fort jag hittar något som jag själv har fått kritik för i mitt skrivande. Men efter fjärde boken började jag koppla av och bara njuta av boken och ta den för vad den är i stället för att ifrågastätta minsta stavelse. Här nedan har jag listat de tre första orden jag kommer att tänka på med varje bok som lite hjälp på traven om du har svårt att välja:

Askungar
Av Kristina Ohlsson
Hår, civilpolis
, otrohet

Skumtimmen
Av Johan Theorin
Alvaret, dimma, ålderdomshem


Någon sorts frid
Av Camilla Grebe och Åsa Träff
Rödvin, terapi, katt

Hypnotisören
Av Kepler
Pokémon, sprutor, hypnos

Fyrmästarens dotter

Av Ann Rosman
Marstrand, språkpolis, ring

Rörmokaren
Av Viggo Cavling
Börsen, Noppes, huliganer


RSS 2.0