Dagens räddning: hemgjord vattenrutschkana


Tänk att budgetprylar från Citygross kan rädda en trött mamma.


Till och med grannen var tvungen att titta in för att stilla sin nyfikenhet.


En helt vanlig mardrömsnatt

En bloggläsare skrev en gång att mina barn verkar vara små änglar. Hmm. Jag har två söta barn, men de har aldrig någonsin sovit bra. Man vet aldrig med säkerhet om de tänker sova på natten. Om man över huvud taget lyckats söva dem, vill säga. Ibland (ofta) tar det flera timmar att få dem att komma till ro. I går kom en kompis över på lite vin och vi satt och snackade i soffan till kvart i tolv. Jättemysigt ända tills treåringen började gråta på övervåningen och jag sprang upp och försökte söva om. Efter en stund smög min kompis uppför trappan och viskade hejdå. Själv satt jag på golvet bredvid barnsängen och försökte få minstingen att somna om. Efter en halvtimmes resultatlöst vyssjande reste jag mig för att gå ut och borsta mina tänder och framför allt gå ner och låsa ytterdörren. Det blåste ute och smällde, knäppte och dunkade överallt. Spöklikt. Jag hann inte mer än gå ut ur rummet förrän hon började skrika. Det jobbigaste med det är att hon då riskerar att väcka sexåringen som ligger med öppen dörr i rummet bredvid. Jag sprang ner och låste dörren, borstade tänderna på rekordtid, kastade ur linserna och fick sedan ta med mig treåringen till mitt sovrum och av bara farten lade jag ner sexåringen som satt upp i sängen. Sedan tänkte jag att med lite tur somnar treåringen om ganska snabbt. Men icke. Fyra timmar senare och åtskilliga rymningsförsök (hon ville in till sitt rum och bygga lego), slocknade hon. Och då hade jag hunnit ångra mig hundra gånger om att jag hade druckit vin och inte gått och lagt mig klockan tio …
PS 1. I dag kör min man Ironman i Kalmar: 3,8 km simning, 18 mils cykling och en maratons löpning. Med tanke på hans sömnbrist de senaste sex åren ska det bli spännande att se om han fixar det. Heja, heja! Han bad om ett mantra som han ska tänka på under loppet och mitt förslag var EGENTID.
PS 2. Och man kan väl säga att jag gjorde min mara redan i natt. Bra jobbat, Sofie! Tack.

Semester, del 3: Pommes-Malta!


Man åker inte till Malta för den goda maten. Därför blev jag förvånad över att hitta en krog som har en stjärna i Guide Michelin. Men så var det ju inte riktigt om man läser skylten ordentligt.


Och man åker inte till Malta för stränderna. Vi åkte till en strand som skulle vara barnvänlig, men den var så ofräsch att vi inte ville stanna. Här går Maltas turistchef och en tillsynsman och kontrollerar stranden som har fått mängder med klagomål för att den är så smutsig.


Varför åker man då till Malta? Jo, för solen, värmen och poolen. Vi bodde på Westin Dragonara som var fint. Här är utsikten från vår balkong. Längst bort finns ett Casino.


Den bästa frukostbuffén på länge, där man kunde börja dagen med ett glas bubbel.


Godis i plockhöjd för barnen (fortfarande frukostbuffén) var inte lika lätt för oss att deala med när vi helst ville att barnen skulle äta fullkornsbröd och osötad yoghurt... Såg en pappa som serverade sin lilla dotter en pannkaka med en stor hög Nutella, toppat med Non-stop.


Bubbelpoolen var poppis.


Kids room med ac var räddningen när det blev olidligt varmt ute.


När rastlösheten slog till passade jag och min man på att fota ett träningsjobb åt amelia.


Finaste gudsonen och min syrra.


Åh, vad fina vi är … men vänta nu, det är något som inte stämmer.


Just det, så ska det ju vara.


Och så här. Nu är allt i sin ordning.


Busungarna samlade i en hundradels sekund.


Deltagarna i Girls Night out. Kvällen slutade lite vilt vid Roulette-bordet på Casinot.

Semester, del 2: Gott på Gotland


Dramatik när vi spillade en centiliter skumpa.


Godaste maten av bästa kocken. Det är lyx att resa med en proffskock och hans kallskänka.


Hablingbo på södra Gotland, trevligt utflyktsmål och goda crêpes.


Och en rutschkana för barnen!


Våra lugna, fina barn som aldrig skriker, bråkar eller busar ;-)


Självklart tog vi med oss 14 häckar så vi kunde göra en egen bana på tomten.


Tråkigt bara att jag bröt tån.


Min man in action på Stångaspelen, stångstötning.


Publiken var förtrollad.


Och dagens avslutades med en välbehövlig massage.

Pressbilden på mig!


Foto: Lars Trangius.

Semester, del 1: Brudar i Brantevik

Vi tjuvstartade semestern några dagar före midsommar och åkte till Brantevik på Österlen. Det är i den lilla byn som min deckare utspelar sig. Min man drog på landskamp i friidrott och jag och barnen röjde i mina föräldrars sommarstuga, puh! Tack mamma för all hjälp, vad skulle jag ha gjort utan dig?


Det är inte alltid familjebilderna blir som man tänkt sig.


Som sagt.


Mormors glasögon börjar ge verkan.


Här är jag efter en dryg förkylning som jag åkte på direkt när jag fick ledigt.


Vi firade midsommar i Brantevik. Åkte traktor och dansade runt stången.


Min man hade svårt att varva ner när han väl dök upp efter en friidrottstävlig i Tallinn.

Jag har testat fiskpedikyr!


Stannade till i Örkelljunga på väg ner till Brantevik – för att låta små fiskar äta död hud från mina fötter. Jo, det är sant. Du får läsa mer om det i kommande amelia!

Jag lider av bokstavssjukdomen DS – ”Deckarskalle”

Alla debutanter får presentera sig i Svensk Bokhandels katalog. Här är mitt porträtt:

Tjugo minuter efter att jag hade vaccinerats mot svininfluensan svimmade jag på tunnelbanan på väg till jobbet. Det kom så plötsligt – jag blev kokhet, yr och sedan: nattsvart. När jag återfick medvetandet insåg jag till min stora förskräckelse att jag låg på en bänk på Hötorgets tunnelbanestation. Ångesten steg i samma takt som ljudet av sirener närmade sig. Var det här på riktigt? Plötsligt låg jag på en bår och det var först inne i ambulansen som jag kvicknade till ordentligt.

Panikslaget började jag fundera på vad jag hade missat under min frånvaro, information som jag kunde använda i mitt deckarskrivande. Omedelbart började jag registrera alla detaljer i ambulansen och noterade hur varje inbromsning och gupp i vägen kändes.

Precis där och då ställde jag min diagnos. Jag insåg att jag led av en kronisk bokstavssjukdom, troligen DS, det vill säga »Deckarskalle«. Sedan barnsben har jag haft den åkomman, utan att riktigt förstå vad det var för fel på mig. För det var ingen annan i min klass på lågstadiet som gjorde en rosa pysselbok av ihopvikta A4-blad, med följande tidningsurklipp på omslaget: »Jag ska döda Reagan för att han tog livet av mitt oskyldiga barn.«

Läs hela texten här!


Jag är tillbaka i verkligheten!


Hej då pool-situps, air condition och Malta-pommes – nu är jag hemma igen! Och det är så skönt. Vi har varit på vift i nästan fyra veckor (Skåne, Gotland, Malta) och min treåring drog följande kommentar redan dag tre: ”Jag längtar hem till mitt lego.” Vädret har varit sagolikt och jag har läst fem (!) deckare. Återkommer om det. Fick korrläsa min bok på min Iphone innan den skickades till tryck. Nu finns det ingen återvändo! Ser fram emot vecka 36 då den kommer ut!

RSS 2.0