Förlåt mig, Melker Andersson!


Jag lovar att jag de närmaste 14 åren inte ska ta med mig barnen igen till någon av dina krogar. Skogssvampspizzan tror jag i och för sig var god. Den såg riktigt härligt ut innan Kenza hällde ut ketchupskålen rakt över den. Så jag vet ju inte riktigt hur pizzan smakade, särskilt inte eftersom jag bara hann svälja utan att tugga. Hoppas att ni har laddat med fläckborttagningsmedel till sofforna (eftersom ni ställde ut tuschpennor till barnen). Och att ni har en pengarna-tillbaka-garanti till gästerna som satt inom en radie av 40 meter från oss.
PS 1. Och lova att höra av dig om du hittar Kharmas tand! Skulle tippa på att den ligger någonstans vid sushibaren!
PS 2. Det vore på sin plats med en före- och efterbild, men jag var för skärrad för att lyckas ta två bilder …

Bättre semester i år?


Ja, grekiska Potidea var inte så populärt som framgår av bilden.
Problemet är nu att vi har bokat Malta, hur ska det gå?
Någon som har varit där och kan ge några välbehövliga tips?

Jag är emot den sociala sockerhetsen


I dag bakade jag och barnen de här minimuffinsarna för att vi skulle ha besök. Självklart vill vi ju bjuda på god fika. Men har du tänkt på att socialt umgänge ofta är förknippat med bullar, glass, desserter och snacks? På kalas är sockerchocken total, vilket egentligen är helt sjukt. Måste det verkligen vara så? Vilka barn har bett om det? Varför kan det inte bara vara ”lagom” mycket? Det är likadant på dagis där barnen bjuder på jätteglassar när de fyller år. Varför inte en klassisk liten glasspinne? Det skulle räcka gott och väl, det är knappast mängden som är grejen. Snacks innan middagen innebär att mina barn äter sig mätta på chips och det må väl vara hänt någon gång, men blir det ofta, funkar det inte! Nej, jag skulle gärna tona ner den sociala sockerhetsen om jag fick bestämma! Nästa gång du kommer på besök, blir det kokt sparris till kaffet ;-)

Åh, vad det går bra att rimma ;-)


Ikväll avgörs ”Stjärnkockarna”!


Kul att Martina Haag gick till final! Det känns som en liten upprättelse med tanke på vad Tom sa till mig dagen efter en av alla inspelningar:
Tom: Shit, jag sa till Martina Haag att hennes mat var menlös.….
Sofie: Okej, men kan hon laga mat då?
Tom: Ja, absolut, nivån är hög! Skulle du bjuda på något liknande som hon gjort, hade jag dött av glädje...
Sofie: Ser du några kameror här? Nej precis. Alltså kan du hålla inne med sådan information, tack!

Här testar jag acroyoga:


Det var hur roligt som helst! Läs mer i amelia nr 8 där jag även skriver vad jag tyckte om Yoga Swing och den svettiga Bikramyogan!

Toms kupp mot mig på Stjärnkockarna


Jag var på plats på inspelningen av kvällens Stjärnkockarna (TV3). Precis innan kamerorna slogs på, hörde jag plötsligt studiovärdinnan be ”Sofie Sarenbrant” att resa sig upp ur publikhavet. Tom hade skvallret om min deckare och jag fick stå där och ta emot applåder och skämmas. En bra hämnd är under planering just nu!

Nu är det fredagsmyyyssss …

Mamma är här och det är jättemysigt! Vi firar!
Kom ihåg, det finns alltid något att fira om man har tillräckligt bra fantasi.
Ha en bra kväll och missa inte Solsidan :-)

Vilken fantastisk känsla!


Åh, det är så otroligt underbart att få hålla i sin bok för första gången. Visst, det är inte det slutgiltiga resultatet, bara ett förhandsex i storpocket, men för mig är det ändå fantastiskt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen – jag åker nog och storhandlar på Coop! Missa inte intervjun här nedan med min journalistkollega Ninni som också har skrivit en deckare!

Grattis Ninni – vilken fin deckare!



Jag jobbade tillsammans med Ninni Olofsdotter Schulman på Expressen. Det sjuka är att vi båda kommer ut med en deckare i höst, helt ovetandes om varandras bokdrömmar. Vi har olika förlag, men tydligen samma duktiga formgivare till omslaget. Jag kunde inte låta bli att ställa några nyfikna frågor:

Grattis till ”Flickan med snö i håret”, är den lika bra som den är snygg?
– Tack! Jag hoppas det! Jag ville skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa och nu, till slut, känns det faktiskt som att jag har lyckats med det. Fast i morgon kanske det känns helt annorlunda... Det går upp och ner det där ...

Jag läste på din blogg ”Dagarna” att bokens huvudpersoner “kom till dig” en kväll när du satt och virkade en mössa, är det alltså en spökhistoria?
– Nej, det är ingen spökhistoria, utan en kriminalroman/spänningsroman med fokus på relationerna mellan människor.

Hur länge har du skrivit på den?
– Den där kvällen när huvudpersonerna kom till mig var i januari 2007. Jag började skriva då, på våren, men när jag förlorade allt i en hårddiskkrasch blev jag så knäckt att jag började blogga i stället. Men hösten 2008 började jag skriva historien igen och i april 2009, nästan för exakt ett år sedan, fick jag kontrakt, trots att jag inte alls var klar.

Åh, vad fuskigt, själv fick jag kämpa! Du och jag jobbade ju som nyhetsreportrar samtidigt på Kvällsupplagan på Expressen, tror du att vårt behov av att hitta på hemska historier har någonting med den tiden att göra?
– Kanske. Fast jag har alltid drömt om att skriva böcker ända sedan jag var liten. Journalistiken har faktiskt aldrig varit mitt huvudmål, även om jag tycker att det är roligt också. Men ett tema i min bok har jag hämtat från ett fall jag bevakade på Expressen, så erfarenheter därifrån kommer till användning.

Jag skrev kontrakt på min deckare för ett halvår sedan, men tycker fortfarande att det känns helt overkligt. Hur känns det för dig?
– Samma här! Det känns HEEELT galet, jag får nypa mig i armen varje dag. Det här händer inte, liksom. Bara att få komma till bokförlaget (Forum) på möte kändes som att vara med i ”Dolda kameran”. Jag väntade hela tiden på att någon pajas skulle storma in i rummet och säga ”gick du på det där”.

Vad skönt att höra, då är jag alltså inte ensam om sådana tankar. Du har ju också flera barn, hur mycket tid har du till deckarskrivande?
– Inte så mycket så klart. Men vill man skriva så måste man bestämma sig och sålla bort allt som inte är viktigt. Barnen går alltid först. Däremot har jag knappt sett på tv, strukit ett klädesplagg eller bytt en gardin på ett år. Jag har suttit med manuset nästan varje kväll mellan 21 och midnatt det senaste halvåret.

Hur ser du på att jag kommer med en bok samtidigt, att det är bäst att hålla dina konkurrenter nära eller på avstånd?
– Nära! Jag tycker att det är helt sjukt att vi två, som jobbat tillsammans på två arbetsplatser, har lyckats dra var sin vinstlott i utgivningslotteriet.

Jag håller med och önskar Ninni all lycka med boken!

Har jag köpt ett skal för fjortisar?


Direkt när min man såg mitt nya skal till mobilen, utbrast han: ”Oj, vilket fjortis-skal, vad hände? Fick du det gratis?” Precis just i det läget kände jag inte för att berätta att jag betalat 399 kronor för det. Men frågan är nu – har han rätt? Är det inte okej för en 32-åring (ha i åtanke att jag skriver deckare) att gå omkring med en sådan telefon? Svara ärligt!

Dagens finaste ögonblick


Hoppas att det inte är skadligt med tv


Nu har barnen varit sjuka i en vecka – hosta och feber – och jag vågar inte längre räkna hur många timmar de har suttit framför tv:n. Hur mycket får dina barn se på tv? Vad gjorde man förr i tiden när tv inte fanns?

Underbart visitkort från Thailand :-)


När jag gjorde det här resejobbet till mama, använde jag Mr Dums taxitjänst :-)

I dag har jag spelat in författarfilm


Är helt slut efter en förmiddag med en kamera i nyllet – väntar med spänning på resultatet!
I filmen berättar jag lite vad boken handlar om, så du ska bli sugen på att läsa den!

Du har väl inte missat vårt dockskåp?


Jag och min dotter gjorde en miniatyr av vårt hem, se hela reportaget i tidningen ”101 nya idéer”!

För bara några dagar sedan …


… satt vi ute i solen och njöt. Men nu verkar det inte finnas något slut på den dryga febern/hostan som har drabbat barnen (och mer än hälften av dagiskompisarna). Bilden är tagen med min iPhone, ganska okej för att vara en mobilkamera!

Alla syskon är med i tv – utom jag


1. I måndags var min syster Linn med i ”Förkväll” på TV 4 och blev omgjord. (Hur man nu kan göra om någon som redan från början är så snygg?!) Anser nog att det var lite fusk, men skitsamma – hon är och förblir skitsnygg!
2. Sedan fick jag byta kanal till TV 3 för att se Tom i ”Stjärnkockarnas” jury. Väntar med spänning på fortsättningen nästa vecka då jag tycker att det är dags för Tom att ha stake nog att våga kritisera även de manliga deltagarna. ;-)
3. Och i dag har Tyra premiär för sin blogg-talkshow tillsammans med Isabella Löwengrip (se inlägg nedan). Det kan ju inte bli annat än succé!
Och: Vad är det då för fel på mig som aldrig syns i tv? Skulle du se mig precis just i detta ögonblick skulle du förmodligen inte ens undra, utan snarare tänka att radio vore mer passande. Jag är fast i vabbträsket och får sova väldigt lite – och ser ut därefter. Men visst, någon gång kanske även jag tänker kliva in i ditt vardagsrum via tv:n. Vi kanske ses!

I dag är det världspremiär …


… för Bella & Tyra show – en talkshow på webben – missa inte det klockan 21, klicka här!

Jag flirtar med allt och alla …


… i senaste amelia (nr 7). Läs delar av artikeln här :-)

Jag har fått min mat-dom av Tom


Bjuder man hem en av jurymedlemmarna i ”Stjärnkockarna” får man stå sitt kast. Försökte göra mig till genom att tillaga stjärnsnittar med toast skagen. Så här löd domen: ”Skagensmeten är jättegod, men brödet är svampigt och torrt. Det som förstör alltihop är stenromen på. Dock blir det extrapoäng för de stansade stjärnorna.” Jaha, så går det när man har en brorsa som inte kan skilja på tv-inspelning och verklighet ;-)
Ha, ha, hittade den här artikeln och förstår nu att han kommer att fortsätta att hämnas i all evighet för den där bantningshistorien jag tydligen är ansvarig för ...

Här gömmer sig Tom Sjöstedt ...


... en timme före premiären av ”Stjärnkockarna” i TV3. Titta så förstår du varför!

Vad ska jag bjuda på?


Egentligen hade jag tänkt bjuda brorsan på drycken till vänster i morgon när vi ska fira premiären av ”Stjärnkockarna” på TV3. Men efter att ha läst hans veckomeny (se måndag), känns tvättmedelsvinet till höger mer aktuellt. Vad tycker du?

Bröllop och löpning …


… har varit helgens aktiviteter. Är precis hemkommen från en 8 kilometer lång runda på isen! Trodde aldrig att jag skulle kunna jogga så långt, men det gick uppenbarligen (med trevligt sällskap). Efteråt känner jag mig som en ny människa, mycket piggare och gladare!

I dag är jag ledsen



Jag är skärrad över dagens stora nyhet, att Emil Forselius är död. Han har bytt en hel del i mitt liv, men det är inte för min egen del jag är ledsen, utan för hans skull och hans närmaste. Jag vill inte ens tänka på hans son, jag sitter på jobbet och ska försöka koncentrera mig på b-lämningen utan att ha tårar i ögonen. Nu vet jag inte varför Emil valde att inte längre vilja leva, men jag önskar att det fanns någonting man kunde göra för alla som är deprimerande. Att kunna förklara för personen att det INTE blir bättre om han eller hon försvinner. För jag tror det är så många tänker, att det blir bäst för alla (inklusive barn) om ”jag” inte finns. Då slipper de lida. SÅ ÄR DET INTE! Det är en fruktansvärd sorg att inte ha förstått och ha fått hjälpa. Och att vara tvungen att leva med det. PS. Bilden tog jag till Vecko-Revyn 1999.


RSS 2.0