Premiären av Kenza & Tyra Show


Har precis kommit hem från premiärvisning av Kenza & Tyra Show på Nyheter24. Det var verkligen en grymt bra show, tycker jag som helt oberoende (syster till Tyra, gift med Tommy)! Kommer att sitta bänkad nästa torsdag kl 21 för att se fortsättningen!

Den sötaste duetten i historien …

… står mina barn för, så det här sångklippet tål att upprepas! För dig som är ny läsare, lova att titta tills min lilla tjej trycker näsan rakt in i kameran. Mitt hjärta smälter …


Skarp analys av det politiska läget


I morse satt barnen och fnittrade som aldrig förr vid frukostbordet och jag undrade vem som var så rolig. Det visade sig (lite oväntat) vara Fredrik Reinfeldt! Min sexårings analys av vår statsminister lät så här: ”Ögonen är lite rädda, munnen ganska liten, hakan rolig (!), kinder himla tjocka, näsan stor, ögonbrynen svarta och huvudet rakigt. Eller vad säger jag, rakigt?! Jag menar förstås randigt.”

Färgsprakande höst i lekparken :-)










Det här är heeeeeelt sjukt!

Kollade precis in topplistan över mest sålda böcker på cdon.se! Vecka 36 på nionde plats, vad hände? Jag är i chock! Visst, de har absolut bäst pris på min bok (149 kr), men ändå?!

Min man är Tyras och Kenzas mardrömstränare

Det ska bli mig ett sant nöje att följa den här tv-showen som har premiär på torsdag klockan 21. Dels för att Tyra är min syster, men mest för att min man kommer att plåga henne och Kenza Zouiten hela hösten med stenhård träning ;-) Säger inte mer nu, utan låter trailern nedan få tala för sig. Go girls! Uppdatering! Läs artikeln: ”Kenza och Tyra är vrak!", här!



Glad överraskning i nya Föräldrar & barn


Jag visste såklart om att jag hade blivit intervjuad, men hade ingen aning om att det skulle bli så här fint! Tror att just det här numret kommer ut i dag!

Mina barn säger roliga saker



Sexåringen som försöker sig på en komplimang:
– Du är den bästa mamman i hela Afrika!

Treåringen som vägrar att somna på kvällen och vill förhala förloppet:
– Mamma, får jag tvätta händerna i en halvtimme?

Treåringen i badkaret med massor plastdjur på kanten:
– Flodhästen kan inte bada för den har inga armpuffar!

Arg treåring och arg mamma i bilen:
Jag: Om du inte skärper dig får du inget godis!
Hon: Jag vill inte!
Jag: Vill du inte ha något godis?
Hon: Nej, jag vill inte skärpa mig!

Min stora tjej tillrättavisar sin då sex månader gamla lillasyster som råkar nysa till:
– Hosta i armvecket!

Stora tjejen blir intervjuad (som fyraåring) på förskolan:
Pedagogen: Vad arbetar dina föräldrar med?
Svar: Pappa jobbar med lekstugan och mamma städar!

Min sexåring häromdagen:
– Mamma, välkommen in i min koja! Det finns plats för en hundraåring!

Signering och recensioner


Här signerar jag bok till Junitjejen som kom till bokmässan och sedan mejlade bild, tack!
Dessutom träffade jag den trevliga och drivna Skrivarmamman, som slukade min bok på tåget hem, läs hennes recension här!

Börja aldrig träna!

Det finns massor skäl till att inte träna: Du kan skada dig, det är dyrt med gym, du behöver bra skor och kläder som kostar massor osv. Men det största skälet till att aldrig börja med träning är att du riskerar att bli beroende! Det är som ett gift! Och då blir man ett extra stort nervvrak när man är sjuk och inte kan träna. Nu har jag varit träningsobar i en månad och jag känner mig helt knäckt, såväl fysiskt som psykiskt. Träningsabstinensen tar kål på mig. All nervositet, oro, överskottsenergi och liknande bara pumpar runt i blodet i stället för att begravas någonstans i löparspåret. När jag behövde träningen som mest, svek kroppen mig genom att bjuda in en elak förkylning utan någon som helst eftertanke. Hur ska jag någonsin kunna förlåta?

Mässtrött – pustar ut i badkar med lavastenar


Korsförhör med mig på deckarscenen

För dig som inte var på bokmässan eller hann bort till deckarscenen, här är ett klipp från korsförhöret med mig. Egentligen skulle jag vara på scenen med Amanda Lind, men hon fick förhinder! Plötsligt hade jag en kvart ensam med Karl G, inte illa!


Jag och mina nya vänner på bokmässan


Jag och författaren Alexander McCall Smith kom varandra nära. En sekund. För en bild.


Min förläggare Cina Jennhov höll mig i handen när det var dags att signera.


Karin Alfredsson hade med sig sin kompis Jan Guillou i dag igen.

Jag ”hänger” på bokmässan!


Det var lite märkligt att se sig själv ur ett nytt perspektiv. Vilken surprise!


Ann Rosman (nej inte Börje) som är aktuell med ”Själakistan”. Läs, den är grym!


Karin Alfredsson var mycket glad över sin nya diskhandduk! (Trodde först det var ett örngott.)


Birro signerade. Och signerade. Och signerade.


Snygg-Pia med ”sin” bok som kommer i november. Hon är numera förläggare, grattis!

Det är underbart att fotografera barn!


Jag mår illa!

Nu sitter jag och skumpar på ett X2000 på väg mot bokmässan i Göteborg. Med min vanliga tågotur, hamnade jag såklart åt fel håll. Åh, jag som mår så illa när jag åker baklänges! Jag tuggar åksjuketuggummi för att kanske, kanske kunna sitta och skriva i tre timmar. Det går bra med uppföljaren nu och jag är taggad att förbättra några tveksamma bitar. Redigering av manus är oerhört stimulerande för det kan ALLTID bli bättre! Men innan jag kommer på HUR är det förstås inte lika kul. Förresten så har jag aldrig varit på en bokmässa i hela mitt liv, så det ska bli spännande att se vad det egentligen innebär. Särskilt roligt att få komma dit som författare! Är jag det nu? Kan jag kalla mig det? Det känns nämligen helt overkligt!

Tio deckarförfattare i dagens Metro


Jag tipsar om boken ”Svek” av Karin Alvtegen. En pricksäker, obehaglig pulshöjare som kryper innanför skinnet och gör det omöjligt att somna!

Specialpris till mina kära bloggläsare!


Jippie, nu kan jag erbjuda dig som läser Magstarkt att köpa Vecka 36 för bara 159 kronor inklusive frakt på Adlibris! Klicka här! Perfekt, då ”slipper” du gå på Bokmässan ;-)

Facebook väcker barndomsminnen till liv


Jag blev så otroligt glad häromdagen när min barndomsbästis Jojjo hörde av sig på Facebook (längst till vänster på bilden). När vi var yngre var vi oskiljaktiga. Vi bodde i stallet och gjorde de mest spektakulära utflykterna med våra hästar. För att inte tala om alla terrängbanor vi byggde i skogen så att pappa inte kom fram med traktorn. Nu pratar vi Ronja Rövardotter x 2. Till höger på bilden är min underbara syrra Linn på vår första häst Polly, så himla söta!!!

När kommer Vecka 36 i pocket?

Den frågan har jag sett lite här och där! Svaret är i början av mars! Jag älskar också pocket som är praktiskt att ha med sig i handväskan, men jag tycker att formatet på min inbundna är väldigt behändigt – inte alls en tung tegelsten. Dessutom är den sjukt billig nu på cdon.se. Jag fattar inte hur de kan sälja den för bara 149 kronor, det är typ vad jag får köpa den för från förlaget!!! Även om jag har skrivit den har jag alltså inte fri tillgång till gratisböcker … Vecka 36 är nu uppe på plats 13 på Cdon:s topplista, det är ju helt sjukt! Det är nästan så att jag måste gå in och beställa några ex bara för att få behålla min placering, tävlingsmänniska som jag är ;-)

Hurra för tidningen Misstänkt!


Jippie, vad otroligt glad jag blev i dag när jag såg recensionen i Misstänkt. ”Spännande intrig som gör att man vänder blad. Att Sofie Sarenbrant är van vid att intervjua människor märks när hon beskriver polisarbetet som känns både trovärdigt och realistiskt.”

Ses vi på Bokmässan på lördag?

• Jag blir korsförhörd tillsammans med Amanda Lind på Deckarens Dag kl 10.00. Kom och heja!
• Klockan 11.30-12.00 är jag på plats i Damm förlags monter om du vill träffa mig och få Vecka 36 signerad! Såklart kan du köpa boken på plats!

Moa Herngren tipsar om min bok!


Jag och Tyra snart i en butik nära dig




I dag har vi fotat hela dagen till amelia. Berättar sen vad det handlar om och när det kommer!

Äntligen har jag säkrat ett ex av Ninnis bok!


Jag och Ninni Schulman sågs i går på ett deckarreportage. Efteråt stormade vi in på Bokia Express Östermalmstorg och gick och letade efter våra böcker (jo, man håller på så när man är debutant). Och visst! På en hylla fanns de båda två, dessutom bredvid varandra. Först vågade jag inte säga att jag ännu inte köpt Flickan med snö i håret, men sedan när det kröp fram visade det sig att hon inte heller köpt min. Puh! Så vi slog till och så här glada blev vi! Har du förresten missat min intervju med Ninni? Läs här! Våra bästa skrivtips hittar du här!

Vill du se tv-inslaget med mig?


Då får du klicka här!

Gravida Sofia Källgren om ”Vecka 36”


– Ja! Jag var inte så sent gången i min graviditet när jag läste Vecka 36. Tror jag var i 17 veckan eller så och då gick det bra att läsa boken :-) Tror nog att det blir lite värre när man närmar sig slutet av graviditeten, eftersom boken just beskriver detta ...
Kan det till och med vara en fördel – att det blir lättare att leva sig in i storyn?
– Jag tror inte att man behöver vara gravid för att kunna leva sig in i storyn! Men lite läskigare blir det nog om man är runt vecka 36...
Vad tyckte du om boken (ärligt nu för tusan!)?
– När man har småbarn så är det alltid en konst att hinna med att läsa ... tyvärr! Då är det fantastiskt bra med böcker som rycker tag i en och engagerar och som faktiskt gör att man sträckläser dom. Och din bok är en sådan! För mig tog det två kvällar att läsa din bok. Nyfikenheten och spänningen gjorde att jag med glädje offrade några sömntimmar. Det är en riktigt bra deckardebut! Och det känns bra att det kommer en uppföljare. Ser framemot det!

PS. Visste du att Sofia Källgren är Skönheten i den animerade filmen Skönheten och Odjuret? Här är för övrigt mitt absoluta favoritklipp från Så ska det låta. Jag älskar duetter (sjunger själv) och den här är så otroligt vackert framförd. Undrar bara vad som flyger i Rafael Edholm där på slutet ;-)


Pick your nose-lunch med Fred


Det är bara att välja och vraka mellan olika näsor, här är ett alternativ!


Muggarna kommer från fredandfriends.com! (Fred på bilden är dock inte inblandad).


Själv kände jag för mustasch till kaffet.


Uppdatering! Min dotter ville väldigt gärna testdricka också :-)

5 fördelar med att jobba hemma

1. Jag slipper duscha, sminka mig och klä på mig.
2. Om jag ändå väljer att klä på mig kan jag ha de fulaste kläderna som finns.
3. Jag kan ha mina glasögon utan att verka provocerande.
4. Jag kan sjunga karaoke utan att få sparken.
5. Jag kan skriva onödiga blogginlägg som det här.

Men nu ska jag in till stan på lunch – hjälp! Alltså måste jag duscha, klä mig, sätta på mig linserna, sminka mig, åka tåg, trängas bland lunchgäster och som om det inte vore nog – jag måste vara trevlig mot Fred som jag ska äta med! Jag lovar att återkomma med resultatet senare i dag, men ha inte för höga förväntingar om att det ska gå bra ;-)

Min bok slutsåld på Anderssons bokhandel!


Titta vad fint det ser ut på Akademibokhandeln i Norrköping! Jag var i Östergötland i dag för att vara med på en tv-inspelning som ska visas nästa vecka. Självklart var jag tvungen att reka i de två boklådorna i stan när jag ändå var där. Först gick jag till Anderssons och hittade ett enda inköpt (!) ex av ”Vecka 36” för 309 kronor (hutlöst pris jämfört med cdon.se!). När jag stod där och sörjde butikens uteblivna satsning i min ensamhet kom en man gående mot deckarna. Han stannade upp vid hyllan som hade drabbats av en överdos med ”Paganinikontraktet”. Där och då fick jag ett plötsligt infall. Jag var ju tvungen att agera för att rädda min boks anseende:

Jag:
Hejsan, vill du ha en rekommendation?
Mannen: Nej, tack, hur så?
Jag: Jag tänkte att du kunde köpa min!
Jag räcker honom rariteten – det enda exet av Vecka 36.
Mannen: Va, har du skrivit den?
Jag: Ja, men är det du som ska läsa så kanske det ändå är bättre med någon annan bok.
Drabbades av plötslig ångest när jag tänkte på Nisse och tomteluvorna (se inlägg nedan).
Mannen: Kan jag få den signerad så slår jag till!
Jag: Såklart!

Sådär ja! I morgon åker jag till Uppsala och går igenom varenda bokhandel, på torsdag Göteborg och fredag Malmö. Skojar bara ;-)

Recensioner är vidrigt!

Jag kan inte låta bli att googla efter recensioner, men ska försöka övertala mig själv att låta bli. För det slutar bara med att jag hittar något som gör mig sårad. Och då hinner jag glömma det som var bra … Nåja, här är ett utdrag från en som inte gillade min bok:

Nisse Scherman: ”Den enda som inte står handfallen är läsaren, eftersom de utplacerade ledtrådarna är så naiva och barnsliga att man knappast kan undgå att lista ut vem som är bov i dramat. Det är knappast trovärdigt att polisen negligerar sådana uppenbara tips som här ges. Grundidén är annars inte så dålig. Men författarinnan måste fundera lite mer på hur smart läsaren är, och vilka eventuella ledtrådar hon ska presentera – och hur. Hon skriver annars rappt och koncist, det är mycket lättläst. Men spänningen infinner sig inte riktigt eftersom man som läsare är ganska säker på hur det ska sluta. Betyg: 2 tomteluvor.”
Så här svarade jag Nisse: Vad roligt att du läste min bok! Självklart håller jag inte med dig om allt du skriver, men jag blir imponerad av att du verkligen visste hur hela storyn skulle sluta, epilogen inkluderad! Skickar du över de två tomteluvorna förresten? ;-) Mvh Sofie
Nu till något roligare! Boktipsbloggaren räddar min kväll med de här orden:
”I mitt tycke har Sofie Sarenbrant lyckats skriva en deckare som är bland de bättre svenska deckare jag har läst. Jag tycker att boken är bättre än Camilla Läckbergs böcker, och det säger en hel del eftersom jag gillar Läckberg. Om du tycker om deckare och vill läsa en något annorlunda sådan så tycker jag att du ska se till att läsa Vecka 36 så fort du bara kan!”

Och så tre till som gillar boken:

Annies fotoblogg
Jennies boklista

Fröken Nina

Jippie, jag har en arbetskamrat!


I dag är det vabb som gäller. Prio 1: Klä på Starlight (My Little Pony). Prio 2: Skriva bok.

Vem lämnar sitt barn ensam i affären?

Jag var och handlade på Coop Forum med min äldsta dotter i går. Vid leksakshyllan satt en pojke i tioårsåldern på golvet och lekte med gosedjuren. Han var helt inne i sin lek med djuren som han kastade runt i hyllan. Pojken var inte ledsen, tvärtom, så det var ingen krissituation. Först trodde jag att han inte kunde gå, eftersom det framgick att han hade något sorts kromosomfel. När han satt som han gjorde såg det ut som om han hade fel på benen också. Tanken slog mig att föräldrarna satt honom där för att gå och handla. Men så gör väl ingen? Varken mot sitt barn eller mot butikspersonalen eller mot kunder som ska köpa leksakerna som de tror är oanvända? Motvilligt gick det upp för mig att inga föräldrar fanns i närheten. Därför stod jag kvar lääänge och väntade. Till slut gick jag till en kvinna som jobbade i den gigantiska butiken och bad henne följa med. Då berättade hon att det inte var ovanligt att föräldrar lämnade sina småbarn för att gå och handla. Jag blev helt chockad. Kan fortfarande inte tro att det är sant. Jag skulle aldrig komma på tanken! Dels av de skäl ovan, men även för att det kan hända något. Vem vet, han kanske blir kissnödig, slår sig, eller allra värst – någon galning kommer in och tar barnet. Efter ett tag lämnade jag Coop-kvinnan med barnet, eftersom jag var tvungen att gå. Så jag vet inte hur det hela slutade.

33 böcker som räddar hösten …


… tipsar Expressen Söndag om. Vecka 36 är en av dem och jag blir stolt och glad! Vilken oerhört kompetent tidning! När jag bläddrar vidare hittar jag dessutom min brors kokbok som får bra recensioner. Expressen Söndag it is.

Jag lider av Bok blues*

Man kan drabbas av Baby blues* när man precis har fött barn. Här är några symtom: nedstämd, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar och utmattande trötthet. Exakt så känner jag mig nu. Nu när jag egentligen borde vara så överlycklig över att boken precis har kommit. Och så vill jag i stället gå och dra något gammalt över mig. Men det är ju samma stress som när man har fött barn och alla förväntar sig att du ska vara sååå glad. Och såklart är jag också glad. Jag har blivit firad och fått massor fantastiska blommor och presenter, tack! Men vet du? Det räcker med att jag läser en enda negativ rad om boken, så bryter jag nästan ihop. Att det kunde vara så känsligt? Äsch, nu får jag rycka upp mig, bli helt frisk från min envisa förkylning (ge mig min röst tillbaka, tack!) och inse att jag har gjort mitt bästa. Alla kommer inte att gilla boken för det, men det räcker med ett sms eller en glad kommentar som: ”Jag låg vaken till två i natt på grund av dig och din bok!”, så blir jag så himla glad! Så, nu vet du att livet inte blir fantastiskt bara för att man får ge ut en bok!

Är jag rädd för mig själv när jag skriver?

Det och mycket annat får du svar på i intervjun på amelia.se !




Missa inte Resumés mingelbilder!


Gud, vilken härlig korv Viggos söta barn tuggar på. Var kom den ifrån? Gillade han inte pilgrimsmusslorna? Många frågor utan svar … Klicka här för att se alla bilderna!

Fler bilder från releasefesten!


Mums, vilket gott tilltugg (som jag knappt hann smaka)!


Jag tillsammans med mitt härliga förlag: Damm.




Festen var på Brasserie Godot, vilket schysst ställe! God mat också!


Ha ha, Tyra och Lotta Severin måste ha pratat ihop sig om klädseln.


Snygg-Pia och jag.


Bästa brorsan med bästa Sigge.


Min mans bror Putte och min syster Tyra.


Karl G och Lilian från Svenska Deckarakademin.


Jag med mina snygga syrror.


Resumés Viggo Cavling tillsammans med Mari Jungstedt.


Härliga Friskispressen, åh, jag saknar er!


Min man med sina föräldrar som åkte ända från Ludvika, stort tack!


Och så mina fina föräldrar.


Kvällen värsta ögonblick. Jag pratade inför alla. Du vill inte veta vad jag sa, så hemskt var det …


… men alla skrattade artigt ;-)


Äsch, se alla bilderna här!

En fantastisk releasefest på Brasserie Godot


Tack fina, härliga deckardrottningen Mari Jungstedt för att du kom!


Det är inte varje dag jag får signera böcker. Särskilt inte åt Mari Jungstedt och Viggo Cavling.
Fler bilder kommer sen!

Ikväll smäller det!


Bokens releasedag är i dag! Det här är en dag som jag har längtat efter sedan jag föddes. Min enda fråga till förlaget när vi skulle skriva kontrakt var om det blir någon releasefest. ”Media brukar inte komma till en debutant”, löd det undvikande svaret. ”Jooo då", prosterade jag. Ikväll visar det sig om jag hade rätt. Om inte annat får mina vänner trösta mig på lördag då min entusiastiske man har bjudit in till signeringsdag …

Jag ligger med Stephen King …


… på Fältöversten i Stockholm! Tryggt att Ninni är med också :-) Tack mamma för bilden!

Vapnet mot min förkylning


Den här ingefäran ska göra under med mig till i morgon. Jag har varit sjuk i en vecka nu och är visserligen på bättringsvägen. Men! I morgon är själva releasedagen för boken och jag ska mingla med media. Just då är jag inte så sugen på att stå med stor, röd näsa och snyta mig. Kan å andra sidan bli annorlunda bilder! Vi får se …

Här berättar jag vad boken handlar om!


Jag är världens bästa mamma, del 2

Nu är det bekräftat från två håll – att jag är den bästa mamman i hela världen.

Jag till min sexåring: Vill du åka till mormor i helgen och bo där?
Sexåringen: Jaaa! Du är den bästa mamman i hela världen!
Del 1 kan du läsa här!

Nu är det vecka 36!

Ett tag trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma. Precis när semestern började i juni kom jag på mig själv att längta efter september. Jag gissar att jag var ganska ensam om det. Men nu är det äntligen vecka 36 och boken har tydligen redan kommit till dem som förhandsbeställt. Gissa om jag är nervös över mottagandet? Samtidigt har jag gjort mitt bästa och det är en himla skön känsla. Om du läser den, hör gärna av dig och berätta vad du tycker!

Kvällens sötaste pannkakskock


Gissa vem som vispade och hällde i smeten och vem som skötte stekpannan?

Vad tycker du om min nya header?


Efter den kanske tråkigaste, mest förkylda och sega dagen i år slog jag till på ett nytt blogghuvud. Vad tycker du? Det tog många vändor fram och tillbaka innan jag kom fram till just den här varianten... Ps. Ser du fortfarande den gamla, klicka på uppdatera!

Syns det att vi har samma formgivare?


Anders Timrén har gjort både mitt och Camilla Läckbergs omslag!

Hallå, det är faktiskt en deckare!

Nu finns Vecka 36 i lager hos bokia.se! Men det mest överraskande var nog boktipsen nedan. ”För dig som tittar på boken Vecka 36, se även”:

• Medicinsk grundkurs
• Perspektiv på historien A
• Den nya affärsredovisningen
• Kan jag kan du (träningsbok med Perelli)
• Alla får ligga



Så förverkligades min bokdröm!

Det finns så många duktiga, ambitiösa människor som bär på en bok. Alla har något att berätta, men bara ett fåtal får sin historia publicerad. De refuserade manuskripten behöver inte på något sätt vara dåliga och många är värda att kämpa vidare med. Hårt slit lönar sig. Jag hade inga kontakter inom bokbranschen när jag började skicka in manus. Först fick jag bara deprimerande standardbrev som svar med ett nej tack.

Efter många och långa omskrivningar började jag få kontakt med redaktörer och fick lektörsutlåtanden. Vid ett tillfälle fick jag till och med ett halvt ja till boken som sedan förvandlades till ett ”tyvärr, vi ska omorganisera förlaget och högsta chefen sa nej”. Snacka om att snubbla en meter före mållinjen. Det gjorde ont. Jag blev så besviken och trött på allt vad böcker hette. Det tog flera månader innan jag ens orkade se åt pappershögen igen.

Allt tog en liten vändning våren 2008 när jag intervjuade Mari Jungstedt till Friskispressen för andra gången (första var 2003 när hennes första bok precis hade kommit ut). I omklädningsrummet på Friskis&Svettis kunde jag inte låta bli att berätta att jag själv skrev deckare och visade upp ett läsex som jag hade tryckt upp hos Instant Book. Hon blev nyfiken och tittade på titeln, ”Ingenstans” och skakade på huvudet. ”Nej, det går inte!” sa hon. Trots en dålig titel erbjöd hon sig att läsa boken och gav mig sedan feedback några veckor senare hemma i sin lägenhet. Jag minns fortfarande hur jag fick kämpa för att inte börja böla när jag gick därifrån. Att hon tog sig tid var helt fantastiskt, jag var helt överväldigad. Dessutom var hon suverän på att ge kritik på ett sätt som var upplyftande i stället för nedtryckande. Men tyvärr lyckades jag inte få förlagen att se potentialen den här gången heller. ”Vi vill inte ha en deckare, skriv en roman.” Suck. På något sätt satte det punkt för allt. Jag förstod att det aldrig skulle gå vägen och sneglade på Vulkans hemsida där man kan ge ut boken själv. Men nej, det var inte det jag var ute efter. Jag ville bli antagen av ett förlag.

Efter det nederlaget tog det lång tid innan jag rörde boken, kanske till och med ett år, jag minns inte riktigt. Jag bad min journalistkompis Rebecka att läsa. Det är alltid supernervöst att invänta en dom på det sättet. Den här gången visade det sig att det fanns all anledning att vara nervös. ”Deckarintrigen håller inte”, slog hon fast och jag höll på att sätta mina lunchräkor i halsen. Även om jag förstås ville ha ett ärligt omdöme, blev jag alldeles tom inombords. Det tog några dagar, kanske veckor, innan jag förvandlade tomheten till handlingskraft. Nu jävlar, tänkte jag och skrev om halva boken. Jag satt på kvällar och slet när barnen hade somnat. Sedan fick min kollega Snygg-Pia läsa och hon kom upp på jobbet en dag och sa: ”Du, det är ditt fel att jag höll på att missa min tunnelbanestation för att jag var så inne i boken!” Via mejl fick jag svar från ett litet förlag som var intresserade av att träffa mig. Vi hade ett möte och kom fram till att de ville ge ut boken. Jag inväntade ett kontrakt som aldrig kom. Det var tur det.

Snygg-Pia (som nu har startat eget förlag) gick på en fest på Damm förlag och nämnde min bok för en person som jobbade där. Dagen efter kom Pia till jobbet och sa att de var intresserade av att läsa. Jag skickade boken och sa att det i så fall var lite bråttom med läsningen. Jag hade ju redan ett ja. Efter en eller två veckor kom det där telefonsamtalet jag hade gått och väntat på. Det där som förläggaren bara ringer om det är något alldeles extra. Och så kom det helt oväntat en dag när jag satt på amelia och textredigerade. Det är svårt att ta ett sådant samtal i öppet kontorslandskap. Jag var tvungen att hålla mig någorlunda lugn och vips så hade jag därför förhandlat till mig ett tvåbokskontrakt! För om de skulle ge ut första boken, behövdes en uppföljare. Såklart. Resten är historia. Nu har jag boken i min hand. Det var värt all ångest, möda och allt slit. Jag lovar!

Middagen dagen till ära


En bokankomst måste ju firas, så i dag bjöd jag på kyckling med saffransrisotto och ruccolasallad. Självklart skumpa och en blåbärspaj till dessert. Kul att mamma lyckades pricka in just den här dagen, så vi fick fira tillsammans! Tack för att du kom :-)

Nu har den äntligen kommit!


Meddelande från förlagetossningen: ”Nu är hon äntligen här! Det tog lång tid, men allt gick vägen till slut. Vikt: 500 gram. Längd: 21 cm. Vi är trötta, men glada!”

RSS 2.0