Jag börjar blogga för amelia!


Nu fortsätter jag att blogga på amelia, här är länk! Hoppas att du följer med! Kram Sofie

För fem år sedan fick jag en blomälva …


… och i dag firade vi henne på en vacker strand! Nu: minidisco i nya klänningen :-)

God jul och gott nytt år!


Tack för i år! I mellandagarna kommer jag med en nyhet :-) Kram Sofie

Nu är träningslägret i gång!


Efter nästan tre veckors sjukdom är jag tillbaka i löpspåret igen! Första rundan sprang jag i går och det var grymt segt. I dag gick det lite bättre men banan är så kuperad att det är lite svårt att påstå att det är behagligt att springa. Fem kilometer räcker gott och väl för att jag ska bryta ihop. Men jag är väldigt glad över att jag kan träna! Fuerteventura är soligt, ca 20 grader, och rätt blåsigt: perfekt träningsväder!

Vi har flyttat till Fuerteventura


Nåja, åtminstone temporärt – till ett ställe med barnklubb där de gör ansiktsmålning.


Tjejen som brås på sin moster Tyra.


Här är vår pool.


Och ”vår” altan. Underbar!


Barnen är fromma som lamm (he he, bilden ljuger!)


Den blivande femåringen älskar vattenrutschkanan som jag knappt vågar åka.


Och även sjuåringen trivs – såklart. Här vill vi bo för alltid! Solen skiner och det är perfekt träningsväder. Först måste jag bara bli klar med boken och dessutom bli frisk. Sen börjar gladiatorlägret på allvar! Det verkar nämligen som om Anthon Berg och vin inte bidrar till magrutor. Lite av en besvikelse …

Dagens sötaste ord: nybörjartandfe

Sjuåringen: Mamma, tandfen har inte kommit! säger hon och pekar på ett glas med tre tänder i.
Jag: Oj, vad konstigt! (Svär inombords över att vi missat det).
Sjuåringen: Tänk om hon lägger i tre guldtior, eftersom de andra tänderna ligger kvar?!
Jag: Gör de? De borde hon ju ha tagit när du fick pengar förra gången.
Sjuåringen: Fast jag vill både ha pengar och behålla tänderna.
Jag: Men det går nog inte. När jag var barn så tog tandfen tänderna när hon lade dit pengen.
Sjuåringen: Så är det nuförtiden också …
Jag: Men då är det jättekonstigt.
Sjuåringen: Ja, men det kanske var en nybörjartandfe?


Sex timmars egentid på akuten …

När jag kom hem från jobbet i går var jag helt slut och hade huvudvärk. Jag tog en Ipren och gick och lade mig en stund för att vila. Jag slumrade till och vaknade med brutal ryggsmärta och andningssvårigheter. Det var bara att åka till akuten. Jag fick träffa en läkare som lyssnade på lungorna och en sköterska som tog ett blodprov. Sedan satte jag mig i väntrummet med feberfrossa och stirrade in i en vägg. Jag hade tagit med mig en bok att läsa, men orkade inte. Det värsta med akuter är att de aldrig kan ge några besked. Om jag hade vetat att jag skulle få vänta så länge så hade jag åkt hem, men jag ville veta svaret på blodprovet. Det hade tagit dem trettio sekunder att säga att det inte var några bakterier. Eller så hade de bara kunnat ge mig papprena, så hade jag kunnat åka hem och googla på det. Nu fick jag sitta sex timmar i onödan. I sådana lägen känner man sig lika maktlös som när man sitter på en flygplats och väntar på besked om när ens försenade flight ska avgå.
I dag är jag helt sänkt, jag bara sover och väntar på att det ska göra mindre ont i lederna. För att inte tala om hur smärtsamt det är i ryggen varje gång jag hostar. Influensa?

RSS 2.0