Tyra och jag gick i syskonterapi


Den här bilden blev aldrig publicerad, men här kan du se hur det såg ut i amelia:



Och här kommer texten – ett låångt inlägg:

Två systrar med starka viljor kan lätt sluta med konflikt. Bloggaren Tyra Sjöstedt och deckarförfattaren Sofie Sarenbrant tröttnade på alla missförstånd och bestämde sig för att boosta relationen genom att gå i syskonterapi.

Allting började egentligen som ett skämt. Efter en utdragen konflikt som tog massor av energi från oss båda som jag bara hävde ur mig frågan:

Tyra, ska vi gå i parterapi?

Tyra bara skrattade, men svarade snabbt att det var en väldigt bra idé. Så vi bokade in oss på en 90 minuter lång drabbning hos terapeuterna Liv Åström Kron och Pekka Talamo som vi hade fått rekommenderade. Efteråt gick vi och skojade om det hela och vad vi egentligen hade gett oss in i.

Men samtidigt hade vi gått länge på olika håll och undrat vad som skulle krävas för att vi skulle kunna kommunicera med varandra utan att den ena blir stressad och irriterad och den andra känner sig överkörd eller sårad. Vi lever två helt skilda liv – jag som undersövd, livspusslande småbarnsmamma som har noll ork till övers (i så fall tvättar jag) och Tyra som upptagen bloggerska och entreprenör som alla rycker och sliter i. Bara att försöka ses över en lunch var dödsdömt. Efter velande fram och tillbaka, ofta via sms, kunde det sluta med att det inte blev någon lunch alls. Och båda var besvikna.

Det är åtta år mellan mig och Tyra och vi har två helt olika bilder av vår uppväxt. När Tyra föddes var det jag som körde runt henne i barnvagnen hemma på gården. Jag tog stort ansvar för henne och min andra syster och ville lära dem allt jag kunde, till exempel att rida. Som 15-åring flyttade jag hemifrån för att gå i skola i en annan stad och sedan dess har jag inte varit med i deras vardag. Men storasysteransvaret har hängt med ändå – och säkert en känsla av att jag har ett ansvar att uppfostra i stället för att bara vara en syster. Under åren som har gått har vi hållit kontakten, men också insett att vi är ganska olika och har svårt att sätta oss in i varandras olika livssituationer.

Terapidagen kom och som vanligt när vi två ska göra något tillsammans blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Först och främst höll vi på att bränna vår tid, eftersom vi inte hittade till rätt adress. Pekka stod och tittade ut genom fönstret och undrade säkert om vi över huvud taget skulle dyka upp. Fem minuter för sent kom vi – Tyra på min cykel (eftersom hon hade skoskav) och jag joggande bredvid, fortfarande med cykelhjälmen på. Vi alla skrattade åt situationen. Men allt det skojiga förbyttes till ett stort allvar när vi väl hade satt oss mittemot varandra i terapisoffan med andan i halsen. Plötsligt var tårarna nära. Nu har vi gått två gånger av sammanlagt tre träffar och vi båda är överens om att det är det bästa vi har gjort.

 

Tyra är yngst i syskonskaran

Tom, 35, är äldsta syskonet och har en dotter och en son.

Sofie, 33, är äldsta systern och har två döttrar.

Linn, 28, är mellansyster och har ett barn.

Tyra, 25, är yngst i syskonskaran och har inga barn.

 

Tyra, 25:

– Jag har fått se en annan sida av Sofie

”Före terapin hade jag inte speciellt höga förväntningar, utan kände mest att det var en rolig grej. Jag hade aldrig en tanke på att det faktiskt skulle kunna hjälpa oss. Jag har alltid älskat min syster och vi har haft bra kontakt och setts ofta, men ibland har det blivit onödiga missförstånd som är bara just missförstånd. Jag var lite skeptisk till om terapeuterna verkligen skulle kunna få oss att tänka eller känna annorlunda när jag redan tyckte så bra om min syrra. Men upplevelsen där i rummet blev något av en chock.

När man sitter där måste man verkligen lyssna och kanske inte kan avbryta när man vill förklara sig. Det är viktigt att lyssna, ta till sig och kanske tänka om. Det drog jag stor lärdom av. Terapeuterna lyckades få fram känslor från både mig och Sofie som vi aldrig visat varandra förut – och det på bara 90 minuter. Jag fick se en annan sida av min syrra och ganska snabbt kändes det som att vi var på väg mot att bli mer som två kompisar än som syskon.

Sofie har alltid funnits där sedan jag var liten och jag har stor respekt för henne, ser upp till henne och vågar inte ifrågasätta. Som lillasyster känns det som att jag inte har lika mycket att ge. Under terapin hamnade vi mer och mer på samma nivå i stället för att Sofie var tre steg högre upp än jag.

Efteråt kände jag stor skillnad. Nu kan jag vara mig själv. Det är bra med en storasysterroll, men nu är jag 24 år, inte 7, och vi kan faktiskt ha utbyte av varandra. Jag har mer att ge och det känns som om Sofie också tycker det. Nu ser jag alla möjligheter! Dels i jobbet eftersom vi är i samma bransch, men även privat – Sofie är en ny vän och det känns fantastiskt. Och sen så var det väldigt kul att höra terapeuterna bekräfta vilken potential det finns – om vi finner varandra så skulle vi tillsammans kunna lyfta varandra till oanade höjder.”

 

 

Sofie, 33:

– Jag var för mycket storasyster

”Min förhoppning var att vi skulle lära oss att kommunicera bättre med varandra utan att missförstå och feltolka varje ord. Men mest tog jag den inplanerade terapin som en ”kul grej” och hade därför inte så höga förväntningar. För vem skulle kunna hjälpa oss, liksom?

Så fort dörren till terapeuternas rum stängdes och vi satt mittemot varandra förstod jag att det här var allt annat än ett skämt. Särskilt när vi fick gå rakt på senaste konflikten som vi egentligen inte hade rett ut, och som egentligen byggde på ett missförstånd. Framför allt hade vi inte fått förståelse för varandras agerande.

Ganska snabbt insåg jag att jag är alldeles för mycket storasyster och måste försöka tona ner den inpräntade rollen. Det märkte jag bland annat genom att jag satt och skruvade mig och försökte väga varje ord jag sa för att inte såra Tyra under terapin i stället för att bara säga rakt ut vad jag känner. Jag som trodde att jag var så ärlig, men plötsligt öga mot öga, kände jag mig feg och hade svårt att säga vad jag verkligen kände och tyckte. Nu vet jag att jag måste våga släppa in henne mer innanför mitt tappra ’storasysterskal’ och kunna visa mig liten och sårbar. Det kräver mod och ork. Både Liv och Pekka lyckades fånga upp och fokusera samtalet på viktiga detaljer och det var häftigt att uppleva deras samarbete.

När vi lämnade rummet var jag orolig för att Tyra skulle känna sig påhoppad, men jag blev glad och lättad när hon tyckte att stämningen i rummet hade varit magisk. Vi gick i väg och åt en lång och härlig lunch tillsammans utan störningar från mobiler. Det kändes som om vår relation hade stärkts. Där och då tänkte jag att det säkert skulle vara en tillfällighet och att allt skulle bli som vanligt. Men faktum är att något hände den där dagen. Vi började riva en stor mur som på något sätt har lyckats växa sig upp mellan oss. Och den muren håller vi fortfarande på att demontera för att bygga en mycket ärligare, roligare, smartare och mer kärleksfull relation. Mycket av det vi har pratat om och hur vi pratar med varandra är sådant som jag märkte direkt att jag dessutom kan ha glädje av i alla mina relationer.”

 


Ännu en bild som inte var med i tidningen. Vi tog alla bilder med självutlösare.

Från relationshit till relationship

– 9 tips som vårdar och utvecklar syskonrelationen (och även andra nära relationer):

1. Bryt invanda roller. Kalla inte varandra för lilla- eller storasyster. Från och med nu är ni ”bara” systrar oavsett vem som är äldst eller yngst.

2. Sluta sma:a. Ring varandra och prata i stället. Sms är svåra att tolka rätt.

3. Visa känslor. Var ärlig med hur du känner. Våga visa både styrka och sårbarhet.

4. Respektera varandras livsval även om du kanske inte förstår, tycker om eller tycker som ditt syskon.

5. Lyssna utan att ge råd som ingen har bett om.

6. Undvik rätt och fel. Berätta och lyssna på varandras subjektiva minnen från uppväxten och tillåt varandra att ha sin egen verklighet om historien. Undvik att hamna i rätt/fel eller sant/falskt.

7. Ja och nej. Gör gärna ett avtal om att uttrycka era sanna JA! och sanna NEJ! så långt det är möjligt. Exempel: Säg inte ja, exempelvis för att slippa känna skam, skuld eller rädsla, när du egentligen vill säga nej.

8. Var kärleksfull. Ta stunder då du väljer att tänka eller se på ditt syskon med värme och tacksamhet. Det finns alltid något att vara tacksam över.

9. Boosta. Gör något roligt ihop då och då.

 

Artikelarvodet ska användas till något som Tyra och jag ska göra tillsammans. Det har ännu inte blivit av. Det svåra är att få till ett datum … :-)


Kommentarer
Postat av: Susanne B

Vad fint! Hoppas ni får till er tillsammansaktivitet inom kort :-)

2011-09-20 @ 11:35:16
URL: http://www.susanneboll.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0