Panduro-morsan har slagit till …

… med besked! Eftersom jag jobbar bredvid Panduro är det väldigt lätt att slinka in och köpa pyssel åt barnen. Men det tar emot att betala hundra spänn för några kottar, en garnbit och lim. Ändå faller jag ibland för saker som jag vet att barnen gillar att göra. De här prinsessorna är ju bedårande. Jag blev så till mig att jag karvade ur en vattenmelon (orkade inte bära en pumpa från affären)!

Det är inget fel på mitt barn!


Hon är bara lite annorlunda på ett charmigt sätt. Ska nog gå och pussa på henne nu.

Familjens lilla dramaqueen

Min sexåriga dotter är väldigt bra på att fördröja varenda läggning. Oftast är det saker som att hon är hungrig eller törstig. Ikväll fällde hon följande kommentar när jag bad henne sluta äta på naglarna.
– Jag äter inte på naglarna, jag äter på skinnet för att jag är så hungrig!

Varning för livsfarlig Ikea-säng!


I natt vaknar jag av ett hysteriskt vrål. Klockan är kanske ett. Jag är säker på att någon håller på att dö. Springer in i min treårings rum där min man står och gör allt för att få loss henne från sängen. På något vis har hon lyckats trycka in sitt ben i en av de här snurrarna (se bilden) och det är helt omöjligt att få ut benet som sitter fast vid knäet. Hon skriker och gråter av panik och Tommy frågar om jag vet var bågfilen är. Då har han stått ganska länge och försökt innan han ropade på  mig. Han försöker bända upp de snirkliga sakerna, men de går inte att rubba. Till slut lyckas vi med gemensamma krafter. Det var riktigt jävla obehagligt och jag vet inte om jag vågar låta henne sova i sängen igen! Ikea-sängen heter passande nog ”Minnen”. Och ja – jag kommer aldrig att glömma den. Inte heller Kenzas röda, svullna fot:

Däremot kunde jag inte motstå klänningarna:


Även om det egentligen är helt sjukt med märkeskläder för barn, kunde jag inte låta bli de här två klänningarna. Jag shoppar hellre till mina barn än till mig själv. Mycket hellre! Helst bara. Avskyr att handla kläder till mig själv. Skulle gärna ha någon som gjorde det åt mig. Hemfrid?

Desigualkappa för barn


Jag fick lägga band på mig i går för att inte köpa den här underbara Desigual-kappan!

Den sötaste duetten i historien …

… står mina barn för, så det här sångklippet tål att upprepas! För dig som är ny läsare, lova att titta tills min lilla tjej trycker näsan rakt in i kameran. Mitt hjärta smälter …


Skarp analys av det politiska läget


I morse satt barnen och fnittrade som aldrig förr vid frukostbordet och jag undrade vem som var så rolig. Det visade sig (lite oväntat) vara Fredrik Reinfeldt! Min sexårings analys av vår statsminister lät så här: ”Ögonen är lite rädda, munnen ganska liten, hakan rolig (!), kinder himla tjocka, näsan stor, ögonbrynen svarta och huvudet rakigt. Eller vad säger jag, rakigt?! Jag menar förstås randigt.”

Mina barn säger roliga saker



Sexåringen som försöker sig på en komplimang:
– Du är den bästa mamman i hela Afrika!

Treåringen som vägrar att somna på kvällen och vill förhala förloppet:
– Mamma, får jag tvätta händerna i en halvtimme?

Treåringen i badkaret med massor plastdjur på kanten:
– Flodhästen kan inte bada för den har inga armpuffar!

Arg treåring och arg mamma i bilen:
Jag: Om du inte skärper dig får du inget godis!
Hon: Jag vill inte!
Jag: Vill du inte ha något godis?
Hon: Nej, jag vill inte skärpa mig!

Min stora tjej tillrättavisar sin då sex månader gamla lillasyster som råkar nysa till:
– Hosta i armvecket!

Stora tjejen blir intervjuad (som fyraåring) på förskolan:
Pedagogen: Vad arbetar dina föräldrar med?
Svar: Pappa jobbar med lekstugan och mamma städar!

Min sexåring häromdagen:
– Mamma, välkommen in i min koja! Det finns plats för en hundraåring!

Jippie, jag har en arbetskamrat!


I dag är det vabb som gäller. Prio 1: Klä på Starlight (My Little Pony). Prio 2: Skriva bok.

Vem lämnar sitt barn ensam i affären?

Jag var och handlade på Coop Forum med min äldsta dotter i går. Vid leksakshyllan satt en pojke i tioårsåldern på golvet och lekte med gosedjuren. Han var helt inne i sin lek med djuren som han kastade runt i hyllan. Pojken var inte ledsen, tvärtom, så det var ingen krissituation. Först trodde jag att han inte kunde gå, eftersom det framgick att han hade något sorts kromosomfel. När han satt som han gjorde såg det ut som om han hade fel på benen också. Tanken slog mig att föräldrarna satt honom där för att gå och handla. Men så gör väl ingen? Varken mot sitt barn eller mot butikspersonalen eller mot kunder som ska köpa leksakerna som de tror är oanvända? Motvilligt gick det upp för mig att inga föräldrar fanns i närheten. Därför stod jag kvar lääänge och väntade. Till slut gick jag till en kvinna som jobbade i den gigantiska butiken och bad henne följa med. Då berättade hon att det inte var ovanligt att föräldrar lämnade sina småbarn för att gå och handla. Jag blev helt chockad. Kan fortfarande inte tro att det är sant. Jag skulle aldrig komma på tanken! Dels av de skäl ovan, men även för att det kan hända något. Vem vet, han kanske blir kissnödig, slår sig, eller allra värst – någon galning kommer in och tar barnet. Efter ett tag lämnade jag Coop-kvinnan med barnet, eftersom jag var tvungen att gå. Så jag vet inte hur det hela slutade.

Jag är världens bästa mamma, del 2

Nu är det bekräftat från två håll – att jag är den bästa mamman i hela världen.

Jag till min sexåring: Vill du åka till mormor i helgen och bo där?
Sexåringen: Jaaa! Du är den bästa mamman i hela världen!
Del 1 kan du läsa här!

Kvällens sötaste pannkakskock


Gissa vem som vispade och hällde i smeten och vem som skötte stekpannan?

Emma Hamberg bor i vår lekstuga?


I senaste numret av mama har jag gjort ett reportage om vår lekstuga. När man bläddrar dyker plötsligt Emma Hamberg upp och man kan nästan tro att hon är i vår lekstuga. Ganska kul, tycker jag! Här är några bonusbilder från det jobbet, klicka för att förstora:


Jag är världens bästa mamma!

Morgonen började med följande konversation:

Treåringen:
Får jag gå till dagis i dag?
Jag: Ja, i dag är det öppet igen.
Treåringen: Jaaa! Du är världens bästa mamma!

Dagens räddning: hemgjord vattenrutschkana


Tänk att budgetprylar från Citygross kan rädda en trött mamma.


Till och med grannen var tvungen att titta in för att stilla sin nyfikenhet.


En helt vanlig mardrömsnatt

En bloggläsare skrev en gång att mina barn verkar vara små änglar. Hmm. Jag har två söta barn, men de har aldrig någonsin sovit bra. Man vet aldrig med säkerhet om de tänker sova på natten. Om man över huvud taget lyckats söva dem, vill säga. Ibland (ofta) tar det flera timmar att få dem att komma till ro. I går kom en kompis över på lite vin och vi satt och snackade i soffan till kvart i tolv. Jättemysigt ända tills treåringen började gråta på övervåningen och jag sprang upp och försökte söva om. Efter en stund smög min kompis uppför trappan och viskade hejdå. Själv satt jag på golvet bredvid barnsängen och försökte få minstingen att somna om. Efter en halvtimmes resultatlöst vyssjande reste jag mig för att gå ut och borsta mina tänder och framför allt gå ner och låsa ytterdörren. Det blåste ute och smällde, knäppte och dunkade överallt. Spöklikt. Jag hann inte mer än gå ut ur rummet förrän hon började skrika. Det jobbigaste med det är att hon då riskerar att väcka sexåringen som ligger med öppen dörr i rummet bredvid. Jag sprang ner och låste dörren, borstade tänderna på rekordtid, kastade ur linserna och fick sedan ta med mig treåringen till mitt sovrum och av bara farten lade jag ner sexåringen som satt upp i sängen. Sedan tänkte jag att med lite tur somnar treåringen om ganska snabbt. Men icke. Fyra timmar senare och åtskilliga rymningsförsök (hon ville in till sitt rum och bygga lego), slocknade hon. Och då hade jag hunnit ångra mig hundra gånger om att jag hade druckit vin och inte gått och lagt mig klockan tio …
PS 1. I dag kör min man Ironman i Kalmar: 3,8 km simning, 18 mils cykling och en maratons löpning. Med tanke på hans sömnbrist de senaste sex åren ska det bli spännande att se om han fixar det. Heja, heja! Han bad om ett mantra som han ska tänka på under loppet och mitt förslag var EGENTID.
PS 2. Och man kan väl säga att jag gjorde min mara redan i natt. Bra jobbat, Sofie! Tack.

Gänget som ska sätta skräck i Malta!


Dagens hemliga internkonferens där vi smider reseplaner.


Dresscode: Kavaj.


Verkställande direktör och researrangör. Mig muckar du inte med.

Min dotters porträtt av mig


I morse överraskade min sexåring med massage och teater på sängen.
Och den här fina teckningen :-)

Barnkalas – the true story


Här gäller millimeterrättvisa så inget barn får mindre godis än någon annan.

Varje gång man lämnar sitt barn på kalas står föräldrarna och ler avspänt. Lekarna är planerade, godispåsarna lika fördelade, tårtorna färdiga och dukningen komplett. Allt är under total kontroll. Tobbe Trollkarl sitter och lurpassar i ett hörn och väntar på att få uppträda.
Är det bara jag som känner paniken komma smygande? Två timmar, 120 minuter, vad tusan ska vi göra? När föräldrarna glatt lämnar över sina prinsessor, katter och änglar, ler jag som förväntat och säger att de gärna får komma tillbaka med dropp för två. Och sen skrattar jag överdrivet högt (av ren och skär nervositet). Alla inbjudna utom en dyker upp. Det är lite mer än vad vi egentligen har plats för, men jag bara ler. Det är ju så kul det här med kalas. Visserligen har vi ingen trollkarl eller annan happening, men det här ska nog ordna sig.
Dagen till ära protesterar vädret med storm. Parasollet som ingen orkat fälla ihop går plötsligt av på mitten och barnen applåderar. Så, då börjar vi med några spontana lekar och alla intar tävlingsposition.
– Lystring, vi ska inte tävla, bara ha kul, poängerar jag.
– Men varför ska vi då vara två lag?
– Eh, därför att det är så roligt att göra så. Såja, kasta nu bollen i hinken där. Bra!
Jag darrar nästan på rösten. Skärpning, det gäller att inte ge minsta lilla vink om hur skräckslagen jag egentligen är. Om de förstår att jag inte har någon kontroll, kan vad som helst hända.
Hoppsan, trekampen gick visst på åtta minuter i stället för arton som vi hade klockat på genrepet. Tio bonusminuter, åh, vilken härlig överraskning! Vi kan ju äta tårta lite tidigare och sitta en stund längre. Varsågoda, och slå er ner!
– Tårta är äckligt!
– Jag tål inte grädde!
– Jag gillar inte saft!
Oj, vad jag plötsligt hör dåligt, måste nog till öronläkaren.
– Varsågoda, nu är det bara att ta för er!
Allt verkar lugnt i några minuter, men skenet bedrar. En är inte alls sugen på tårta och reser sig plötsligt och springer upp för trappan. Tio barn kastar sig upp och följer efter. En saftglas åker i golvet.
– Hallå, vill ni inte ha lite mer?
– NEJ, svarar de i kör.
Okej, en timme och fyrtio minuter återstår. Jag tittar på min man.
– Har du någon plan?
– Nej.
Mina tankar avbryts av min sexåring som vrålar från övervåningen:
– Mamma, kan du torka?

Tidigare inlägg Nyare inlägg

RSS 2.0